Kommunisterna i västländerna har ända sedan andra världskriget skrutit om att de är fascismens mest konsekventa motståndare. Det var kommunistmakten Sovjetunionen som stoppade nazisterna, påstår de. Och resonerar: eftersom kommunismen är den mest 'extrema' vänstern, medan fascismen är den mest 'extrema' högern, måste väl kommunisterna vara fascismens mesta motståndare?
Men västkommunisterna tar i dag ställning mot USA:s försvarskrig mot den islamistiska terrorismen. Det visar att västkommunisternas påstådda konsekventa motstånd mot fascismen bara är en bluff. De tar nämligen i praktiken ställning för den islamistiska fascismen.
Fascisterna vill skapa en totalitär stat som kontrollerar alla aspekter av människornas liv. Talibanerna är ett exempel på detta. Ett annat väsentligt attribut hos fascismen är att fascister njuter av att se sina offer lida. Ett exempel:

Svenska Dagbladet rapporterade den 8 augusti 2003 om Amroyi bin Nurkasyim, som medverkade till bombdåden på Bali den 12 oktober 2002. Han dömdes till döden i en rättegång efter dådet. I rättssalen log han mot överlevande från bombdådet och anhöriga till dem som dog - och sa skrattande att 'de vita' förtjänade att dö.
Han var glad över det han hade gjort och såg fram mot att dö som 'martyr'. Enligt polisen sa Amroyi att han bara ångrade en sak med bombdådet: att det var mest australier, inte amerikaner, som dog.

Och vad gör västkommunisterna åt denna fascism? De skyller på offret. Här är citat från ett par debattinlägg av kommunister (från MUF:s debattsida på internet):
'Det finns ett samband mellan amerikansk intervention och terrorism riktad mot amerikaner. På samma sätt som bomberna i Atocha var riktade som hämnd mot spansk imperialism i Irak. Eller som att det small i London för att Storbritannien beter sig djävligt i Irak.' (Sign. 'Chirola', 1/1-06).
'Det som driver terroristerna är att den amerikanska imperialismen underkuvar deras land och deras religion/kultur.' (Sign. 'josipbroztito', 2/1-06).
Förr i tiden låtsades västkommunisterna att västländerna var de egentliga fascisterna, och att kommunistländerna hade rätten på sin sida. Nu finns inte längre några kommunistiska stormakter att stödja. Sovjetunionen är upplöst, och kommunist-Kina har blivit en blandeko- nomi. Nu är det istället islamisterna som hotar västländerna. Och västkommunisterna tar dessa religiösa reaktionärers sida.
'Vad som helst för att kunna skälla på USA och de övriga västländerna', verkar kommunisterna resonera.

Västkommunisterna har inga problem med islamisternas fascism. De tar istället islamisternas parti. Detta bevisar att kommunisternas antifascism bara var en bluff.
Västkommunisterna är, som alla kommunister, fascisternas andliga och filosofiska bröder. Kollektivism som kollektivism. Förtryck som förtryck. Ondska som ondska.