Borgarnas fel att pendeltågtrafiken inte funkar
Om inte Banverket sköter underhållet av pendeltågspåren så att stopp och förseningar i trafiken upphör är vänsterpartiet berett att kräva att banavgifterna deponeras på ett konto hos länsstyrelsen istället för att betalas ut till Banverket. Så allvarlig är situationen, skriver Måns Almqvist (v), ledamot i SL-styrelsen.
I vinter har vi åter fått se stora brister i pendeltågstrafiken. Det många inte vet är att vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet för ett år sedan föreslog en åtgärd riktad rakt mot problemets kärna. Och att förslaget röstades ned av SL-styrelsens borgerliga partier tillsammans med en enskild miljöpartist, som röstade mot sin partilinje.
Vårt förslag riktade in sig på det ingen seriös bedömare kan komma ifrån: det privata bolaget Citypendelns oförmåga att driva trafiken på ett vettigt sätt. Förslaget innebar att landstinget skulle köpa upp och ta över det privata bolaget, för att styra upp situationen och tillföra mer pengar till driften av trafiken. Istället för detta blev det nu en ny tidskrävande upphandling med en ny entreprenör från i sommar. Det är uppenbart att ideologin fick styra när borgarna valde fortsatt privatisering framför en snabb lösning av pendeltågseländet.
Beslutet befäste en situation där vi politiker sitter på läktarplats när det gäller driften av pendeltågen, som det blir upp till privata entreprenörer att fixa. Och naturligtvis hoppas SL-styrelsen lika mycket som alla andra att Citypendeln ska få ordning på trafiken och att nästa entreprenör ska vara bättre på att köra tåg.
Men vilken tröst är sådana förhoppningar för den som står på perrongen och tvingas inse att man återigen blir sen till jobbet? Och framför allt: hur bra har det gått hittills? Vi har inga illusioner om att Citypendeln nu ska lösa det man i flera år misslyckats med.
Egentligen handlar det om mer än bara pendeltågen. Under 90-talets avregleringar av posten, järnvägen och elmarknaden påstods ständigt att priserna skulle bli lägre och alla tjänster bättre. Men hur har det blivit? Med rätta är väldigt många nu trötta på en avreglering som inneburit ökat krångel samtidigt som kvaliteten försämrats och priserna höjts.
Det tragiska med alla problem som har med den privata driften att göra är att detta som sagt är självförvållat av delar av den politiska SL-styrelsen. Men naturligtvis finns en mängd andra frågor som styrelsen måste arbeta hårt med för att få trafiken att fungera bättre.
Dels handlar det om att göra allt som går för att öka investeringarna i spår och vagnar, något som eftersatts i decennier. Vänsterpartiet fick i förhandlingarna med regeringen igenom att 100 miljarder ska investeras i nya järnvägar under 12 år, en historiskt hög summa. Hittills har en för liten andel av de 100 miljarderna gått till Stockholms län. Nyligen har den rödgröna landstingsmajoriteten erbjudit Banverket att låna 250 miljoner för att finansiera en tidigare upprustning av Nynäsbanan. På SL:s senaste styrelsemöte beslöt vi också att utnyttja de optioner som finns för inköp av fler pendeltågsvagnar.
Men det handlar också om att sätta press på Banverket som uppenbarligen inte sköter spårunderhållet på rätt sätt, eftersom en mycket stor del av stopp och förseningar beror på just detta. Ett annat problem är att Banverket inte prioriterar pendeltågen framför fjärrtågen i rusningstrafik, trots att gamla avtal mellan staten och landstinget slår fast att så ska ske.
Om inget annat hjälper är vi vänsterpartister inte främmande för en lösning där SL deponerar banavgifterna på ett konto hos länsstyrelsen. Som man gör med en hyresvärd som inte sköter sig. Så allvarlig är situationen!
