Jag var på konferens härom dagen. Skoopi var arrangörer. Det är en intresseorganisation för sociala kooperativ. Mycket givande seminarium där vi fick lyssna både på så kallade kooperatörer, höjdare inom svensk byråkrati och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Även proffstyckaren Göran Greider var med.

Det viktigaste intrycket: göteborgarna, dessa underbara kooperatörer! Ett bland många härliga exempel från hela landet. Människor som har levt stora delar av sina liv i misär kommer efter straff eller behandling alltför ofta ut till en kall, ogästvänlig värld. Chanslösa hamnar de alltför ofta i sina gamla liv. Men inte om de finner vägen till ett socialt kooperativ.

De kan heta allt möjligt: Vägen ut, Villa Solberg, Young Surfers-kooperativet och så vidare. Och ut verkar de komma, i omvårdande gemenskap, tack vare dessa sociala kooperativ. Andra som kanske har helt andra öden, kanske räknas de till utvecklingsstörda eller långtidsarbetslösa, kan finna en meningsfull tillvaro, känna sig behövda och producera något som omgivningen behöver - goda mackor eller försäljning av vackra tyger, ekologiska morötter och så vidare, så långt fantasin räcker.

Det grundläggande budskapet är gemenskap och att alla behövs. Visst eftersträvar man vinst i verksamheterna men den sociala vinsten står i centrum, och ofta också den ekologiska.

Helt klart har Vanja Lundby-Wedin tagit intryck. Om er visste jag inget, konstaterade hon, men det ni håller på med gör ett starkt intryck och vi måste träffas och se hur vi ska kunna utveckla varandra. Det är jätteviktigt att ni som är bredvid den konventionella marknaden kan fungera, verkade hennes budskap vara och 'att ta vara på människans vilja till arbete'. Som jag upplevde hennes hållning var det så att hon såg den kooperativa organisationen som god för dem som stårutanför 'den normala arbetsmarknaden'. Hon verkar inte ha tänkt på att kooperativ, som idé, egentligen är tänkt att ersätta den vinsthungriga och hierarkiska företagsamheten, där valet av vilka arbeten som ska utföras och av vilka, bestäms av penningstarka individer istället för av socialt medvetna kooperatörer.

Göran Greider verkade också vara inne på att man måste göra något åt marknaden, men konstigt nog kommer han då fram till att dessa sociala kooperativ fungerar som alibin för samhällsnedrustning. Han må ha rätt i det, men det ska inte kooperationen lastas för! Greider verkar fortfarande vara inne på att det stora samhället ska ta ett fastare grepp över

företagsamheten, någon form av gammelsocialism, uppfattade jag det som, utan att kanske se att skogen består av träd - det vill säga kooperativ eller andra sociala företagsformer skulle kunna bli den ansvarstagande marknadens producenter.

Helt klart orolig blev jag när byråkrattopparna beskrev livet från sin position. AMS generaldirektör Bo Bylund såg ett antal egenskaper som arbetsgivare utvärderade. Studier, arbetslivserfarenhet och så vidare. Men han missade två mycket viktiga! Faktiskt hade han inte ens med ålder och han missade också att arbetsgivare ser på förväntad prestationsförmåga. Det handlar inte främst om kvalitet utan också om kvantitet. Bylund har inte heller på andra vis visat tydlig förståelse för den stora kategori människor, som aldrig kommer att slussas in på arbetsmarknaden som fullt arbetsföra kuggar till en produktionsapparat. Det märks på arbetsförmedlingarna!

Samhällets toppar må övergå till att ta äkta intryck från KIC-Kooperativ utveckling, Kooperativ konsult, Unitis, Glöden och allt vad de heter.