Visserligen är stora väljargrupper sjuka, förtidspensionerade, arbetslösa eller föräldralediga. Men trots allt är det massvis med folk som inte är det, i varje fall inte för det mesta. Så därför kan man nog kosta på sig att, i god högeranda, försämra villkoren för dessa grupper.

Argumentet är att man vill skapa jobb. Att åtgärderna verkligen leder till mera jobb är absolut inte självklart men trots allt möjligt. Trist bara att fantasin inte räcker längre än att detta eviga jobbtrixande ska ske på de minst besuttnas kostnad. (Hur nu det klingar ihop med Mauds tankar...)

Kanske är denna dubbelhet ett pris man får räkna med som följd av de betvingande kraven på enighet? Centern har ju faktiskt värnat de utsatta på de rikas bekostnad förr, tyvärr alltså inte nått ända fram. Det måste ändå ha känts bra att få säga de där orden. Hur som helst, summan av kardemumman är att borgarna som vanligt har en chansbudget som drabbar de utsatta och som kräver att små förändringar i förutsättningar för företagandet ska löna sig. Annars kommer ytterligare nedskärningar.

Nej, nu håller det tydligen inte längre. Vänstern, eller ska man säga samarbetspartierna, kan inte längre tillåta sig att alltför synbart fjäska för de obesuttna! Nu måste även vi höginkomsttagare få vårt, säger de. Detta om deras förslag till vårbudget. Alla förstår väl att det i längden inte går att vinna röster utan att försöka dra med de mäktigaste befolkningsgrupperna. (Dit riksdagspolitiker rimligen måste räknas). Därför vill de höja taken i socialförsäkringarna.

Visserligen är stora väljargrupper lågavlönade, men även de viktigaste kan ju vara sjuka, arbetslösa eller föräldralediga. Och många har inte råd att tappa en massa ekonomiska förmåner, då de ju har inrättat sig på höga utgifter.

Kanske är denna dubbelhet ett pris man får räkna med som följd av de betvingande kraven på enighet? Miljöpartiet har ju faktiskt värnat de utsatta på de rikas bekostnad förr, tyvärr alltså inte nått ända fram. Lite fascinerande är att vänstern, som antagligen än mer vill stoltsera med en ekonomisk solidaritet, driver höjningarna stentufft.

Ack ja, vilken värld. Hur ska man veta vad som är vänster eller höger? Vore kanske en välgärning om begreppen försvann och ersattes med mindre belastade uttryck. Men om det ska ske genom att alla försöker bli mittfältare på högerhalvan, ja då ligger ordet solidaritet i offerskålen.

Beklämmande alternativ för oss som är röda, gröna eller möjligen en blandning av dessa kulörter.

Så jag föreslår er som vill välja mellan dessa etablerade partier och ändå hoppas på en solidarisk utveckling i Sverige: Tänk på möjligheten att personkryssa.