Konsten att bryta upp ett nyhetsmonopol
Vår varseblivning är invaderad av språk och intellekt, det vi kallar verkligheten är ett återgivande av det vi finner i språket. Verkligheten är alltid medierad, det vill säga förmedlad via någon form av symbolsystem. Vi lever i symbolernas rike, inte sinnenas. Insikter som Lacan, Derrida, Foucault, Lyotard och Barthes initierade på sextiotalet och som gäller än mer i dag.
Denna postmodernistiska världsåskådning blir aktuell när jag läser Olfa Lamlouns bok om den alltmer populära arabiska tevekanalen al-Jazira. Al-Jazira skapades 1996 med bas i det lilla emiratet Qatar och har i dag över 40 miljoner tittare. Kanalen har fått så pass stor betydelse i regionen att Bush, enligt Daily Mirror, planerade att bomba huvudkontoret.
Dagens krig handlar lika mycket om ensamrätten till att förmedla verkligheten, som insatser av flyg, stridsvagnar och infanteri. Inte minst för hemmaopinionen i en demokrati gäller det att rättfärdiga ett 'försvarskrig' på andra sidan jordklotet. CNN är ju inte bara part i en av de stridande sidorna i Irakockupationen, kanalen fick dessutom klara förhållningsorder från ledningen om att inte visa civila offer för amerikanska bombningar.
I CNN ses sällan arabernas Arabien. Det mest effektiva och subtila sättet att vinkla en nyhetsförmedling är genom urval. Man väljer bort det som motverkar ens tes eller intressen. CNN lever på sina finansiärer, investerare som inte sällan har ett ekonomiskt intresse av att invånarna i dessa oljerika områden framställs som barbarer, då kan man också gå in med sin krigsmakt och 'civilisera' dem (och samtidigt omfördela feta kontrakt för hanteringen av oljan).
Al-Jazira startades bland annat för att bryta detta monopol på framställningen av araberna - men också för att visa något annat på teve än underhållning. Debattprogram där motstridiga åsikter får komma till tals hade aldrig tidigare setts i arabvärlden.
Bin Ladinanhängare likväl som försvarare av Bushadministrationen förekommer, ty kanalens motto är 'åsikt mot åsikt' - till och med israeler har fått komma till tals. Balansgången al-Jazira tvingats gå - mellan amerikavänliga Qatar och USA å ena sidan, och arabiska totalitära stater som Saudiarabien och Algeriet å andra sidan - har varit svår.
Men enligt Lamloun, tunisisk statsvetare verksam i Paris, har man lyckats väl. Kanalen hävdar ingen låtsasobjektivitet, utan förmedlar en arabisk nationalism och liberalism, med en vilja att närma sig väst på det ekonomiska och demokratiska planet, men starkt
ifrågasättande av USA:s politik i området. Fokus ligger på Palestina och Irak, de två mest laddade konflikterna och som också berör och engagerar arabvärlden.
Al-Jazira har valt en annan begreppsapparat än CNN och BBC: motståndet i Irak benämns just som motstånd, och inte terrorism; man väljer att visa upp civila offer till skillnad mot CNN. Al-Jazira har lyckas bryta västs nyhetsmonopol och USA:s dominans i symbolförmedlingen av kriget de själva är en del i. 'Inte bara det', skriver Lamloun, 'al-Jazira har lyckats vända informationsflödet, som tidigare bara gick i en riktning, från nord till syd'.
Media är i dagens informationssamhälle en deltagande part i krig. USA:s nyhetskanaler har tidigare varit lika överlägsna i vad som ska förmedlas - och hur - som den amerikanska krigsmaskinen. Den som har maktmedlen att tala, tycks också ha maktmedlen att döda. Al-Jazira genererar sitt eget symbolsystem, den arabiska tevevärlden har börjat formulera sin egen verklighet: arabernas Arabien.
Al-Jazira. En arabisk tv-kanal som skakat om medievärlden
Författare: Olfa Lamloun
Förlag: Alhambra