Det var nu inte poängen med den text jag skrev. Poängen var istället att vi med en borgerlig regering slipper många av de försämringar som en s-regering kommer att genomföra, eftersom det då finns en starkare motkraft. Framför allt LO-kollektivet agerar på ett helt annat sätt mot försämringar när det är borgerligt styre jämfört med när sossarna sitter vid makten. Men även resten av den utomparlamentariska vänstern är förvånansvärt följsamma till sossarna. När sossarna dessutom lyckats lura mp och v till lojalitet så finns det inget motstånd kvar mot försämringarna.

Dagens diskussion om plusjobb och centerns ungdomsjobb är ett sorgligt men mycket tydligt exempel på detta. Bara det faktum att det finns en risk att ett litet parti i nästa regering är för en liberalisering av LAS för ungdomar har lett till att vänstern slagit på stora trumman. Skrämselpropagandan har varit högljudd i debatten och ett antal centerlokaler har blivit illa åtgångna. Att centern med all sannolikhet blir ett av de två minsta partierna i en eventuell borgerlig regering, och att de andra tre partierna inte stödjer centerns förslag, verkar inte spela någon roll. I vänsterns retorik innebär en borgerlig regering en urvattning av LAS och att ungdomar ska jobba utan trygghet.

Samtidigt som detta sker kan sossarna och deras stödpartier införa betydligt större försämringar utan några protester att tala om. Hur kommer det sig att de som tycker att centerns ungdomsjobb är för djävliga inte går i taket över plusjobben (för såväl unga som äldre)? Villkoren är ju så många gånger sämre och de genomförs nu! Det är inte ett litet marginaliserat parti på högerkanten som föreslår det, utan det är majoriteten, s, v och mp, som inför det.

Med plusjobb har du precis som i centerns förslag ingen anställningstrygghet de två första åren. Men till skillnad mot centerns förslag så blir du per automatik av med plusjobbet efter två år, du har sämre betalt, du kommer inte in i försäkringssystemen så att du kan få sjukpenning, a-kassa, föräldrapeng och så vidare. Plusjobbare om några är alltså andra klassens medborgare, utan rättigheter och utan del av samhällets trygghetssystem.

Hur kan vänstern stillasittande acceptera detta, samtidigt som man lägger en massa energi på Mauds marginaliserade idéer? För s,v och mp handlar det förstås om ren partitaktik, att få bort fokus från den egna politiken. LO-toppen håller sig som vanlig lojal med sossarna, Wanja är ju med i den innersta kretsen, och har därför samma skäl som Göran att få fokus på något annat än sossarnas orättvisa politik.

Men hur är det med de vanliga LO-medlemmarna och den utomparlamentariska vänstern? Kan det vara så att de är så färgblinda att de inte tittar på innehåll, utan reflexmässigt litar på sossarna och dissar borgarna? I så fall är det dags att vakna upp och inse att Göran inte är ett dugg bättre än Fredrik. En röst på någon av dem, eller deras stödpartier, är därför lika illa.

Men i bästa fall kan en borgerlig vinst leda till en mer solidarisk verklighet, tack vare en mer aktiv opposition. Fredrik vid rodret må vara en mardröm, men efter tolv år med Göran finns det få spöken som skrämmer.