Jag har nyligen blivit uppmärksammad på en artikel där Kristian Borg ”har kartlagt jämställdheten hos några av landets största samt några mindre litteraturpriser”. Det är ett intressant ämne, och i grund finns det inga skäl att betvivla att kvinnliga författare är underrepresenterade i prissammanhang. Men Borgs beräkningsgrunder lämnar inte endast mycket utan allt att önska. Att enbart räkna antalet priser utan att ta någon som helst hänsyn till underlaget för priserna är helt otillräckligt, och lämnar en otillförlitlig – och ur debattsynpunkt i praktiken värdelös – grund för en bedömning.

Jag är ingen expert på den totala bokutgivningen i Sverige. Däremot är jag ledamot av Svenska deckarakademin, och har god inblick i den svenska deckarutgivningen och utdelandet av svenska deckarpriser. När Borg nämner Deckarakademin som exempel på ”kvinnoförtryck” vad det gäller litterära priser har han, förefaller det, väldigt dålig inblick i de områdena.

Det exakta antalet nyutgivna svenska deckare under åren 1982–2007 är svårt att beräkna. En god källa är dock deckartidskriften Jurys årligen publicerade ”Deckarkatalogen”, inklusive de rättelser och tillägg som gjorts till denna. Katalogen är inte felfri, men den bästa sammanställning som finns. Enligt denna publicerades under de aktuella åren sammanlagt 1 206 nya svenska deckare. Av dessa är 53 antologier eller böcker skrivna av en manlig och en kvinnlig författare i samarbete. Av de övriga 1 153 publicerade titlarna är sammanlagt 255 skrivna av kvinnor. Då är – för enkelhetens skull – oavslöjade manliga pseudonymer här betraktade som män, dito kvinnliga som kvinnor.

Kvinnliga författare svarar alltså för sammanlagt 22 procent av det totala utbudet av svenska deckare 1982–2007. Svenska Deckarakademin har delat ut sitt svenska pris årligen. Av de 26 priserna har sammanlagt 5, eller 19 procent, getts till kvinnor (alla procenttal är här avrundade till närmaste heltal).

22 procent av de utgivna deckarna, de skrivna av kvinnor, har alltså fått 19 procent av priserna. Kvinnorna är därmed något underrepresenterade, men i så ringa omfattning, att om en kvinnlig deckarförfattare skulle få priset i år skulle detta innebära en utjämning: då skulle rätt exakt 22 procent av priserna ha gått till 22 procent av böckerna.

Nu finns det dock ett speciellt märkesår i sammanhanget: 1998. Det året inleddes den ”hausse av deckarförfattande kvinnor” i Sverige som Kristian Borg nämner. Det kom elva svenska deckare av kvinnliga författare, att jämföra med sammanlagt tio under de fem närmast föregående åren. Ungefär samtidigt började också utgivningen av kriminallitteratur från egenförlag, hobbyförlag och ”print on demand”-förlag ta fart, vilket starkt bidrog till att öka utgivningen av svensk kriminallitteratur i antal titlar räknat.

Under åren 1982–97 kom sammanlagt 560 svenska deckare. Räkna bort 28 antologier och böcker av man/kvinna i samarbete, och av de återstående 532 är 55 skrivna av kvinnor – alltså 10 procent. En kvinna fick priset under de 16 åren – alltså 6 procent. En tydlig underrepresentation, men det hade faktiskt räckt med en enda kvinnlig vinnare till för att skapa en jämn balans i förhållandet deckare av kvinnliga författare/kvinnliga vinnare av Deckarakademins svenska pris!

Under de senaste 10 åren har det kommit 646 svenska nya deckare. 25 är antologier eller skrivna av man/kvinna i samarbete. Av de övriga 621 svarar damerna för exakt 200, alltså 32 procent. Av de 10 priser som delats ut dessa 10 år har 4 – alltså 40 procent! – gått till kvinnor, som därmed faktiskt är klart överrepresenterade!

Jag har inte räknat efter hur många män respektive kvinnor som debuterat som kriminalförfattare de aktuella åren. Noterbart är emellertid att just 1998 var det första året som en kvinnlig författare fick Deckarakademins debutantpris (som inte delas ut årligen). Från och med 1998 har åtta debutanter fått priset. Fem av dem är kvinnor.

Jag är inte talesman för Svenska deckarakademin, däremot sammankallande i akademins svenska prisgrupp. Jag är fullkomligt beredd att diskutera olika aspekter på priset: men låt oss då utgå från faktiska förhållanden, inte från ett meningslöst uppräknande av att si och så många författare har fått si och så många priser. Det skapar ingen givande debatt.

Läs Kristian Borgs replik i spalten intill.