Just nu gäller striden den enorma motorvägen Förbifart Stockholm, som ska exploatera huvudstadens ytterområden för gles amerikaniserad bebyggelse, och med en stor mängd asfalt ge utrymme åt en ökad bilism. För det är ju det alla vill ha. Eller, hur är det egentligen?

Det finns en stridbar grupp i det svenska samhället som alltid ser till att verka för fler motorvägar och mer biltrafik. Låt oss kalla gruppen för det bil-industriella komplexet. Där ingår biltillverkarnas och bilförsäljarnas organisation BIL Sweden, Motormännen, de stora byggföretagen och – sist men inte minst – den statliga myndigheten Vägverket.

Genom de senaste årtiondena har Vägverket ständigt med reklamfilmer till skolbarn, kampanjmaterial, debattartiklar och på andra sätt ohejdat propagerat för en trafikpolitik som bygger på allt mer bilism. Knappast förenligt med rollen som en opartisk myndighet kanske, men numera en Vägverkstradition.

Enligt Vägverkets tidigare plan skulle Förbifart Stockholm börja byggas 2012. Men nu har billobbyn blivit nervös. Det pratas för mycket om miljön och att bilar skulle vara dåliga. Risken finns att miljöpartiet får något att säga till om i regeringskansliet efter valet 2010.

Slutsats: Byggstart för jättemotorvägen måste ske 2010, före valet. Då finns ingen återvändo och inget för miljömupparna att stoppa. Frågan behöver inte ens komma upp i valrörelsen. Eftersom Vägverket inte bara är en statlig myndighet utan också billobbyns egen stat i staten krävde nyligen dess generaldirektör Ingemar Skogö offentligt att Förbifart Stockholm måste börja byggas redan i början av 2010. För samhällets bästa förstås.

Som av en händelse var detta utspel synkroniserat med en stor reklamkampanj beställd av bilföretagen på stora annonstavlor och med reklamfilmer. Budskapet: ”Det finns två länder i Europa vars huvudstad inte har en förbifart. Albanien är det ena.” Detta pinsamma sätt att försöka utnyttja smått rasistiska fördomar om ”primitiva” albaner ska tydligen få oss att dra slutsatsen att vi svenskar givetvis behöver ytterligare en gigantisk bilväg i Stockholmsområdet.

Som av en händelse har även den moderatledda kommunledningen i Stockholm plötsligt anslagit 50 miljoner kronor i anslag för att ge Vägverket extra resurser för att i expressfart genomdriva planarbetet för den nya motorvägen, så att byggstarten ska kunna ske före valet.

Billobbyn gör allt för att slippa låta det svenska valsystemet få inflytande genom att låta frågan komma upp i en valrörelse. Och framför allt agerar man gemensamt, oavsett om man är en statlig myndighet som ska vara opartisk, en kommunledning, en kapitalstark bilindustri eller en bilkramande intresseorganisation vid sidan av partipolitiken.

Målet är solklart: Se till att ingen får chansen att stoppa de nya motorvägsplanerna.

Det intressanta är att historien faktiskt går igen. 1992 skapade samma bil-industriella komplex Dennispaketet, tillsammans med de dåvarande asfaltspartierna moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna. I valrörelsen 1994 betonade samtliga dessa partier att frågan om Dennispaketet inte kunde bli en valfråga, hur valet än skulle gå så skulle de bygga vägarna.

Nu ska alltså en ny motorväg myglas igenom före valet. Förbifart Stockholm ska kosta statskassan minst 25 miljarder kronor enligt Vägverket. Men med tanke på hur kostnaderna för andra vansinniga bilprojekt har utvecklats lär notan hamna på närmare 50 miljarder. Vägen kommer också att slita sönder en mängd naturområden kring Mälaren i västra Stockholm. Att sedan hela grundidén bakom projektet bygger på att bilismen bara ska fortsätta att öka gör inte saken bättre. Slutsatsen kan bara bli en: Det är dags för miljörörelsen att åter mobilisera för kloka trafiklösningar.