I dagarna anländer en båt med ekologisk bomullstråd till Bangladesh. Det är startpunkten för det projekt som Joy Rahman har introducerat, och som innebär produktion och försäljning av ekologiskt och rättvist producerade barnkläder.
Joy Rahman blev frisläppt från fängelset 2002, efter att ha suttit oskyldigt dömd för mord i åtta år. Många menar att det enda skälet till domen var att han inte är född i Sverige. För tiden i fängelse fick han ett skadestånd från staten på tio miljoner kronor. Sedan dess har han, med hjälp av skadeståndspengarna, arbetat med olika hjälpprojekt i hemlandet Bangladesh.
- Två månader efter att jag kom ut från fängelset åkte jag till Bangladesh. Då såg jag hur fattigt människor fortfarande lever. I de stora fabrikerna bedrivs rena slavhandeln, säger han.
Att han ville arbeta mot fattigdomen i världen visste han redan för trettio år sedan, när han arbetade som volontär för Röda Korset i Bangladesh och alltså innan han kom till Sverige. Främst är det arbetet för att barn ska få det bättre som är viktigt för honom. En gång såg han en mamma sälja sitt barn för att få ihop pengar.
- Om jag någonsin får möjlighet ska jag se till att ingen mamma behöver sälja sina barn, tänkte jag då. Den möjligheten fick jag. Tyvärr missade jag mina egna barns uppväxt på köpet.

Målet för investeringarna blev staden Jopalgang i centrala Bangladesh, Joy Rahmans födelsestad. Det började med en vårdcentral. Den byggdes 2002 och har sedan dess hjälpt många av invånarna i Jopalgang. När kliniken var klar började Joy Rahman ge mikrolån, lån med mycket låga räntor, till kvinnor i staden. 5 000 kvinnor har fått dessa lån.
- Kvinnorna är de allra fattigaste i Bangladesh. Många kvinnor tigger eller är prostituerade. De har knappt råd att köpa mat, varken till sig själva eller till sina barn, säger han.
Med hjälp av lånen och två lärare som Joy Rahman anställde, kunde kvinnorna starta upp små verksamheter för handarbete, och även få råd till mat och skola för barnen. Räntorna från lånen satsade han i material och lokaler. Han har även startat en liten fabrik där kläder sys på maskin.
Hittills har all verksamhet finansierats med pengar från skadeståndet, men de pengarna är snart slut. De återstående fem miljonerna har han lovat bort till sin familj. Tanken är att projektet en dag ska gå runt av sig själv. Men ännu har inte försäljningen kommit igång på allvar.
- Plötsligt satt jag med högar av de allra finaste handsydda kläder, men visste inte riktigt hur jag skulle få ut dem till försäljning.
Efter en annons i DN och en vädjan i ett morgonprogram på tv fick han napp. En person med erfarenheter från försäljning av ekologiska kläder visade intresse. Nu ska Joy Rahmans kläder bli både rättvisa och ekologiska. I sommar åker han till Bangladesh för att köra igång på riktigt.
- När marknaden kommer igång ska vi betala ännu rättvisare löner, säger han.

Kläderna ska till en början säljas på nätet, men tanken är att de även ska hamna i butik, om allt går som det ska. Inledningsvis är det barnkläder som är konceptet, men när rörelsen utvecklas kommer även vuxenkläder att produceras.
- Det är främst barn som behöver kläder utan kemiska ämnen i och ekologiska kläder är fria från sådana ämnen.
Trots glädjen över att kunna hjälpa, finns ilskan över de förlorade åren ändå kvar. Den blir man inte av med så lätt, menar Joy Rahman.
- Men jag försöker glömma den. Jag kan inte vara arg, för då kommer jag inte att orka driva igenom det här projektet. Och det är det viktigaste just nu. Först vill jag ordna med allt i Jopalgang, bygga en skola till exempel. Sedan skulle jag vilja expandera verksamheten till hela Bangladesh.