Senast norskägda företaget Aracruz Celulose var omskrivet i svensk media var tidigare i år, när det framkom att svenska kungafamiljen hade investerat i företaget. Efter mycket kritik tvingades hovet att sälja aktierna. Men hovets ekonomichef och ansvarig för aktieinnehavet, Bengt Telland, tycker att kritiken som framfördes mot Aracruz var felaktig.

– Företag måste kunna etablera sig i länder utan att få massa problem med lokalbefolkningen. Aracruz ville i själva verket hjälpa befolkningen, trots att det framställs i medierna som att det är tvärtom.

Det svensk-finskägda pappersmasseföretaget Stora Enso är samarbetspartner med skandalomsusade Aracruz, eftersom man äger företaget Veracel tillsammans. Stora Enso har inte dragit på sig lika mycket kritik, men anklagas bland annat för att göra jorden obrukbar för framtiden, med sina jättelika eukalyptusodlingar.

Nu står båda företagen åter i rampljuset, eftersom två representanter från de jordlösas rörelse, MST, och lantarbetande kvinnors rörelse, MMC, befinner sig på turné i Europa för att berätta om sin kamp. I förra veckan besökte de Sverige.

Konflikten mellan Aracruz och ursprungsbefolkningen i delstaterna Bahia och Espirito Santo i östra Brasilien har pågått ända sedan 1960-talet. När företaget etablerade sig i Espirito Santo fanns där 40 olika ursprungsfolksstammar, medan det i dag endast finns sju stammar kvar.

Aracruz köpte mark från den dåvarande militärregimen och lät driva bort både de ursprungsfolk och småbönder som marken först tillhörde. En stor del av regionens befolkning lämnades därmed jordlös. Mycket av den artrika atlantregnskogen skövlades och ersattes av stora fält med eukalyptusodlingar.

Än i dag är förhållandet mellan Aracruz och invånarna problematiskt. Till exempel kämpar många småbönder för sin överlevnad, och mellan indianerna och företaget pågår en juridisk process om återlämning av mark. Företaget anklagas ofta för våldsamma övergrepp och har fått mycket kritik från bland annat norska NorWatch.

– Vi har lärt oss att ingen annan för vår kamp åt oss. Men det är viktigt med internationellt stöd, säger Elisabeth Witcel från MST.

Hon och Adrinana Mesadri från lantarbetande kvinnors rörelse, MMC, kom till ABF-huset i Stockholm för att diskutera situationen i sitt hemland och försöka få den uppmärksammad internationellt. Detta är dock inte helt lätt.

Författaren och journalisten Magnus Linton, som har skrivit boken Americanos om folkrörelserna i just Latinamerika, menar att det finns en särskild medielogik i Sverige när det gäller rapporteringen från länder i syd. Strålkastarljuset riktas mot syd endast i samband med de parlamentariska valen.

– Det finns en ovilja att se de maktlösa människornas organisering. Istället fokuserar man på ledarna, alltså de vita, medelålders männen.

Adriana Mesadri menar att det är svårt för jordlösa bönder att göra sig hörda även i de brasilianska medierna.

– Vi utmålas som terrorister, trots att det är företagen som står för övergreppen.

Aktivister från MST och MMC har under de senaste åren utfört aktioner mot Aracruz, som en protest mot deras brutala framfart. Aktionerna har bemötts av mycket våldsamt motstånd, med bland annat beväpnade vakter.

Adriana Mesadri var själv med under en sådan aktion den 8 mars i år, på den internationella kvinnodagen. Hon och andra lantarbetarkvinnor dömdes för att ha ryckt upp eukalyptusplantor och saboterat Aracruz laboratorier.

Rörelserna ägnar sig även åt en annan sorts ockupationer, när människor återtar och brukar områden som företagen för tillfället inte utnyttjar, eller som är improduktiva. Domstolar har fastslagit att dessa ockupationer är lagliga och ska ses som politiska påtryckningar för att den utlovade jordreformen ska genomföras.

Även det svensk-finska företaget Stora Enso får kritik från de brasilianska aktivisterna. Företaget har blivit anklagat för övergrepp, men inte i lika stor utsträckning som Aracruz. Däremot anklagas de för bristande miljöansvar.

Veracel som är Aracruz och Stora Ensos nya pappersmassefabrik i Bahia invigdes förra sommaren, i närvaro av Sveriges ambassadör Margareta Winberg. Fabriken använder klor i blekningsprocessen, trots många protester. Kloret släpps ut i floderna och förorenar Brasiliens största sötvattenreserv, som ligger i området. Utöver vattnet förgiftas även fisket, en viktig födokälla för befolkningen.

I den miljökonsekvensbeskrivning som företaget skrev innan man etablerade sig i området lovade man att använda sig av en helt klorfri blekningsprocess, men så blev inte fallet. Dessutom bidrar de snabbväxande eukalyptusplantorna till vattenbrist, eftersom en planta dricker runt 350 liter vatten om dagen.

I en rapport från 2005 beskriver organisationen SwedWatch vilka risker Veracels verksamhet medför.

– De bönder Swedwatch intervjuade i samband med vår studie av Veracel hävdade bland annat att vattendragen torkade ut och att bekämpningsmedel hade lett till att djurlivet kraftigt minskat, säger Örjan Bartholdsson, författare till rapporten.

Elisabeth Witcel och Adrinana Mesadri kallar de jättelika eukalyptusfälten som breder ut sig i Brasilien för "grön öken". Det syftar på den utarmning som sker av jorden när samma gröda planteras överallt.

Det pågår en intensiv debatt i Brasilien om satsningen på stora monokulturer av eukalyptus är hållbara. Dessa monokulturer gör det svårare för bönder att livnära sig, och stora arealer mark blir otillgängliga för den pågående jordreformen, enligt MST.I hovets ekonomichef Bengt Tellands försvar av Aracruz hänvisar han till miljöcertifieringar som företaget fått i Brasilien.

Örjan Bartholdsson menar att dessa inte är svåra att få för enskilda områden, medan resten av verksamheten kan bedrivas utan miljöhänsyn.

– Miljöforskare i Brasilien menar att pappersmasseföretagens uttalade avsikt att bevara och förstärka den atlantiska regnskogen inte fungerar, utan att dessa projekt är alldeles för begränsade och fragmentariska för att ha någon reell effekt.

Trots att MST och MMC är mycket samlade i sin kritik av företagen, finns det olika åsikter inom organisationen om vilka metoder man ska använda sig av. Till exempel tog en del avstånd från aktionen den 8 mars, eftersom företagens plantager förstördes.

Adriana Mesadri menar att aktionerna är nödvändiga, då företagen inte behöver bry sig om de lagar som finns.

– Om en enskild skövlar ett träd leder det till dyrbart åtal. Men om Aracruz döms till att betala skadestånd är det billigare för dem att betala än att stoppa produktionen.

Landets lagar är helt enkelt inte skrivna för befolkningen. När presidenten Lula da Silva först kom till makten hade MST stora förhoppningar om framtiden, men nu undrar många om någon verklig förändring kommer att ske. De multi- nationella företagen är fortfarande gynnade, till exempel behöver de enligt brasiliansk lag inte betala skatt på sin export.

Elisabeth Witcel tycker inte att det främjar det brasilianska folket.

– Både pengarna och naturresurserna försvinner ur landet. Kvar hos oss har vi miljöförstöring och misär.