– Försurningen kan vara det största hotet mot marina ekosystem på hundratusentals år, säger Jon Havenhand, vid Institutionen för marin ekologi, som tillsammans med Michael Thorndyke från Göteborgs Universitet och australiensiska forskare står bakom studien.

Att havet blir surare beror på koldioxidutsläpp, 40 procent av alla sådana utsläpp tas upp av havet. Det naturliga pH-värdet i havsvatten ligger på 8,14, men värdet väntas sjunka med 0,4 enheter inom ett sekel. Det gör havet tre gånger surare.

För att se hur livet i havet påverkas av försurningen har Jon Havenhand och hans forskargrupp studerat den australiensiska sjöborrens fortplantning. Det sura vattnet innebär en minskning av spermiernas hastighet och rörlighet med resultatet att befruktningen minskade med 25 procent.

Siffran blir ännu högre om man räknar in att inte alla de befruktade äggen kan bli överlevande larver när vattnet har så lågt pH-värde.

– Om man räknar med detta kan bestånden minska med 50 procent eller mer, berättar Havenhand.

Det påverkar inte bara sjöborren eftersom den är en så kallad nyckelart.

– Eftersom den äter alger gör den så att ekosystemet behålls i ett visst tillstånd. Försvinner den förändras hela fisksamhället.

Försurningen är heller inte något som inträffar först om hundra år, utan verklighet på flera håll redan i dag.

– Det som förutspåddes skulle hända om 90 år inträffar redan. PH-värdet sjunker även snabbare i exempelvis kustvattnet runt Sverige än det gör ute på öppet hav, enligt Jon Havenhand.

Det är första gången ämnet studeras i Sverige och det finns heller inte mycket forskning utomlands. Kunskapen om försurningens konsekvenser är ytterst dålig, enligt Jon Havenhand.

– För två-tre år sedan var det nästan ingen i Sverige som kände till ämnet. När vi presenterade vår forskning för länsstyrelserna och Naturvårdsverket blev de chockade.

Att det pågår en debatt om miljöförändringarna verkligen beror på den mänskliga faktorn underlättar inte, menar han.

– Jag har inte träffat en enda forskare som tror att det är en naturlig förändring. Det är den mänskliga faktorn som är orsaken.

Jon Havenhand efterlyser mer forskning, minskade utsläpp och fler alternativa energikällor för att förhindra ytterligare försurning.

– Vi måste göra allt vi kan för att minska koldioxiden i atmosfären, säger han.

Det är för tidigt att dra några slutsatser om hur andra arter än sjöborren påverkas. Men just nu forskar Jon Havenhand och hans kollegor om hur blåmusslor och japansk jätteostron, som nyligen har invaderat västkusten, reagerar på försurningen. Resultaten väntas komma i slutet av året.