Det var i slutet av juli som ett enigt stadsdelsfullmäktige fattade beslut om ett temporärt moratorium mot nyetableringar av snabbmatsrestauranger inom ett drygt 80 kvadratkilometer stort område i södra Los Angeles. Området har en övervägande afroamerikansk befolkning, och är såväl fattigare som fetare än genomsnittet i staden. Enligt de lokala hälsovårdsmyndigheterna är 30 procent av områdets 500 000 invånare feta, jämfört med 21 procent i staden som helhet. Området har också en större andel diabetiker än resten av staden.

Inom området finns i dag redan mer än 400 snabbmatsrestauranger – enligt stadens definition – vilket är den högsta koncentrationen i Los Angeles. De flesta av dessa tillhör större restaurangkedjor.

Vanliga mataffärer och restauranger med inriktning mot hälsosam mat är däremot färre än i andra delar av staden. Under snabbmatsstoppet hoppas Los Angeles politiker kunna locka flera sådana alternativ att etablera sig.

Moratoriet kom till stånd genom Jan Perry, som representerar ett av södra Los Angeles två distrikt i stadsfullmäktige.

– Människor förstår inte vad som händer i ett område där befolkningen inte har någon egen röst, säger hon till New York Times. Faktum kvarstår att det inte finns så mycket valmöjligheter i södra Los Angeles när det gäller mat.

Jan Perrys argument är att valmöjligheterna begränsas av invånarnas svaga ekonomi. När mataffären ligger en bilresa bort och en hamburgare runt hörnet kostar en US-dollar styrs konsumenternas val mot den ofta feta och onyttiga snabbmaten, menar hon.

Men att begagna sig av valfrihetsargument är vanskligt i ett USA där företagsintressen slår larm om förmyndarfasoner snart när varje gång myndigheterna försöker genomföra folkhälsopolitik genom lagstiftning. Och mycket riktigt har reaktionerna från snabbmatskedjor och deras intresseorganisationer inte låtit vänta på sig. Detta trots att moratoriet enbart ska gälla i ett år, med möjlighet till ett års förlängning.

John Gay, vice vd för National Restaurants Association, menar att restaurangerna får bära skulden för myndigheter- nas misslyckanden inom folkhälsopolitiken.

– De kan inte kontrollera vad människor äter hemma, där de flesta kalorier äts. De kan inte kontrollera Xbox-spelande, tv-tittande eller internetanvändande. Så hur kan de ta tag i det här? Dessvärre leder det dem till restauranger, säger han till New York Times.

Snabbmatskedjorna får även stöd från republikanskt håll och av konservativa intellektuella.

– Att diktera för grupper av människor vad de ska äta eller vill äta är bland det mest nedlåtande jag kan föreställa mig, säger Barry Glassner, professor i sociologi vid University of Southern California, till USA Today.

Radioprataren och tidigare republikanske politikern Joe R Hicks går längre och menar att moratoriet utgår från att ”500 000 människor är intellektuellt inkapabla att bestämma vad de ska äta”.

– Det är förolämpande, och du kan nästan dra slutsatsen att det är en rasistisk förolämpning, säger han till New York Times.

Snabbmatsindustrin arbetar dels gentemot staden för att mjuka upp kraven i moratoriet och göra definitionen av snabbmat smalare. Men dess företrädare utesluter inte att snabbmatsstoppet kan bli föremål för juridiska tvister.

– Vi utesluter inte att vi kommer att stämma staden, säger lobbyisten Andrew Casana från California Restaurant Association till nyhetsbyrån Reuters.

Moratoriet kan träda i kraft efter att det signerats av stadens borgmästare.