Staten knoppar av och säljer ut verksamheter och allt fler tjänster köps in från den privata sektorn. Det är det vanligaste sättet att förklara privatiseringen enligt Peter Dellgran, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Han har forskat om orsakerna till, och konsekvenserna av, privatiseringen av socialtjänstens arbetsområden. Och det ur ett nytt perspektiv. Forskningsresultaten visar att det inte bara är politiska beslut som styr utveckling. Socialarbetarna själva är en viktig drivkraft mot en ökad privatisering.

– Privatiseringen av socialtjänstens område handlar lika mycket om professionaliseringen av det, säger han.

Han gör en handrörelse mot någon av pappershögarna på sitt skrivbord.

– Jag håller just nu på att skriva på en grej jag kallar ”Flykten från myndighetsutövningen”, säger han och ler.

Och det är just vad hans forskning visar: socialarbetarna lämnar socialtjänsten. Socialsekreterare har blivit ett genomfartsyrke i högre grad än tidigare. Intresset av att göra karriär inom den privata sektorn istället för att arbeta inom socialtjänsten växer. Socionomerna vill i allt större utsträckning bli egna företagare inom rådgivning eller utbildning, eller vara anställd i en privat verksamhet. Den gamla bilden av socialarbetarna som fattigdomens avant garde stämmer inte längre, menar Peter Dellgran.

– Intresset för mer autonomi och status på jobbet styr socionomernas karriärsval, säger han.

Enligt honom har efterfrågan på arbetstillfällen inte tidigare uppmärksammats som en anledning till privatiseringen.

Kristofer Svensson har arbetat som socialsekreterare i Skene i ett år. En färgglad rad av postit-lappar på skrivbordslampan skvallrar om att han har mycket att göra. Han lånar några välanvända ord för att beskriva sin arbetssituation.

– Det är ett oändligt behov som ska tillfredsställas med ändliga resurser, säger han.

Högre lön är en självklar anledning till att socialarbetare väljer den privata sektorn. Men det kan även bero på att den privata sektorn har ett symbolvärde som gör den attraktiv menar Kristofer Svensson.

– Det som är privat framhålls ofta som bättre och mer utvecklingsbenäget än ”tröga” offentliga verksamheter, säger han. Men det handlar inte bara om socialarbetarnas situation. Den är oerhört tätt sammanflätad med klienternas situation, och ytterst är det den det handlar om menar Kristofer Svensson.

Enligt honom är den stora personalomsättningen på socialkontoren framför allt till stor nackdel för klienterna. Kontinuitet är viktigt. Det tar tid att bygga upp en klientrelation. Man måste helt enkelt göra socialarbetare till ett attraktivare jobb som folk vill stanna på.

Peter Dellgran har i sin studie även tittat på hur inställningen till privatiseringen bland socialarbetarna har förändrats under de senaste 25 åren. Han och hans kollegor har studerat artiklar som publicerats i akademikerförbundets medlemstidning, för att få en bild av den generella inställningen. Där kunde de se hur inställningen blev allt mer positiv. Särskilt beskrivningarna av de som startade eget talade sitt tydliga språk.

– Vi upptäckte tydliga schablonbilder i artiklarna. Först använde man bilden av Kapitalisten utan socionomutbildning som startar hem för unga av profitskäl. När inställningen till privatiseringen blev positivare gled man över till bilden av Heroinnan som är välutbildad och duktig, nästan alltid kvinna, och som egentligen aldrig ville starta eget, säger Peter Dellgran.

I Sverige är omkring 10 procent av socionomerna egna företagare. Peter Dellgran drar vidare paralleller till utvecklingen i USA. Där startar omkring 50 procent av socionomerna eget.

– I USA har socialarbetarna övergett sin mission. Ingen vill rädda världen i slumområdena längre, utan man vill hellre ta hand om rika människors problem, säger han.