Det gröna imperativet sluter nya tangerande cirklar om vartannat; likt de Coubertins olympiska ringar länkas de ihop med löften om nya bragder för mänsklig sisu.

Det är inte längre fråga om hängande trädgårdar där växter och grödor på våra hustak mumsar koldioxid samtidigt som de – i filosofisk perfektion – skapar känslan av att människobyar bara har markytan till låns av moder natur, och att vi genom att lyfta henne över våra takåsar stämmer in i en arkitektonisk och biologisk hymn till det gröna. Det är inte heller fråga om återvinningsbara plastböcker där hett vatten får bläcket att försvinna – försvunnen är snarare idén om de gröna biblioteken som suddar ut och trycker nytt på dina naturligt hoplimmade syntetiska sidor. Fanns det någonsin en marknad för dessa utopiska idéer om ekologisk hållbarhet? Glöm också alla gamla biobränslen som skapat debatt och protester från allsköns politiker och miljöaktivister. Gröna alger är det nya svarta.

De jordbruksprodukter som framför allt används för biobränslen i dag – soja, majs, raps, palmolja – kräver stora ytor för att odlas och har lett till både skövlade regnskogar, sinande vattenresurser och ökade matpriser. Dessutom har alla de gödnings- och bekämpningsmedel som används i odlingsprocessen negativ påverkan på växthusgasbalansen.

Fördelarna med alger påstås vara många: det är inte något som i vanliga fall fyller magarna på människor i en allt hungrigare värld, odlingarna fordrar inga stora arealer, de kräver lite vatten och växer som ogräs.

Hela 50 procent av dessa små organismers vikt utgörs av olja och hurraropen haglar över deras potential: ett hektar alger kan producera 10 gånger mer olja än ett hektar raps, och mer än 20 gånger så mycket som ett hektar sojabönor. Alger kan producera 30 gånger mer energi än markodlingar; ett hektar med alger kan generera mellan 50 och 100 gånger så mycket olja som ett hektar raps – och vänta, enligt Glen Kertz, plantfysiolog i Texas, kan visst alger som odlas i vertikalt hängande plastpåsar ge 2 000 gånger mer olja per hektar och år än sojabönsodlingar och 3 000 gånger mer än majsodlingar! Internationella medier som CNN, BBC och Washington post stämmer alla upp i euforin tillsammans med sina svenska motsvarigheter.

Spin-off-effekterna av algyran har redan börjat: hugade spekulanter kan till exempel lära sig att framställa biodiesel från alger för hemmabruk i den nya handboken Making algae biodiesel at home.

Det två vanligaste sätten att odla alger är i öppna vattenbassänger eller stängda biokemiska reaktorer. I öppna bassänger utsätts algerna för direkt solljus som naturligt sätter igång fotosyntesen och gör att de växer snabbt och producerar olja. Problemet är dock att det är svårt att kontrollera temperaturen och att algerna lätt smittas av oönskade bakterier. Produktion i reaktorer är mer effektiv, kontrollerad och bakteriefri, men drar mycket energi och kostar följaktligen mer.

Skördningen, det vill säga då biomassa och/eller olja ska skiljas från vattnet, är inte heller problemfri. Algerna har oljan inuti sig men stöter den från sig så att den flyter upp till ytan och kan filtreras. Det som blir kvar av algerna är en blöt biomassa som sedan kan förbrännas för att generera energi. Men för eldning måste massan torkas, och där står tid mot energiåtgång. Att vänta tills algerna klumpas ihop och självmant sjunker till botten, därefter ta bort överskottsvatten och låta dem torka, är billigt men tar lång tid. Att centrifugera bort vattnet är tidseffektivt men energikrävande och dyrt.

Nya Zeeland ligger i framkant i utvecklingen av att utvinna olja från alger. Barrie Leay är en av hjärnorna bakom Aquaflow bionomic corporation, ABC, som grundades 2005. De har kommit på en process som enligt dem själva slår all internationell konkurrens.

– Vi utvinner råolja ur existerande vilda alger i slam och spillvatten. De kan sedan brytas ner till kolväten som i sin tur kan användas i biodiesel, flygplansbränsle eller som energi för uppvärmning. Vattnet som blir över innehåller kväve och kan användas till gödsling. Det är så vi sluter cirkeln mellan avfall och hållbart biobränsle, säger Barrie Leay.

Jag frågar om de centrifugerar bort vattnet eller låter algerna sjunka själva. Barrie Leay skrattar till.

– Vi har lagt ner mycket tid och pengar på att komma fram till den process vi har i dag och vi kommer inte att avslöja hur vi gör.

ABC säger sig ha ”intellektuell äganderätt” till metoden, men patentet är inte riktigt färdigt. Det återstår alltjämt en rad kontroller innan processen är i säker ägo. Dessförinnan vill Barrie Leay inte säga något om på vilket sätt de ligger före sina konkurrenter.

– Vi får helt enkelt vänta och se om de kan komma ikapp oss, säger han hemlighetsfullt. Om allt går som det ska kommer vi nog att börja prata om vår metod någon gång nästa år.

Men redan för två år sedan kunde ABC briljera med att som första företag i världen tanka upp en bil med algbaserad biodiesel. Ingen mindre än David Parker – då nyzeeländsk minister för energi och klimatförändringsfrågor – testkörde en landrover fram till parlamentsbyggnaden i Hauptstadt Wellington på bränslet Aquaflow B5.

B5 betyder fem procent biodiesel och 95 procent vanlig diesel. Det är samma proportioner som vi i dag tankar på svenska bensinstationer. Vilken bragd! Vilken lycka! Vi gjort det igen, vi har kommit på ett miljövänligt och, i bästa fall, energisnålt sätt att tillverka de där fem hundradelarna som gör att tanken på landrovern får klassificeras som åtminstone någorlunda klimatsmart. Inte desto mindre: de fem procenten är biologiskt nedbrytbara och icke-giftiga.

Men alla är inte övertygade om denna nya gröna lösning. Stenbjörn Styring är professor i molekylär biomimetik – hur naturliga processer kan imiteras och tillämpas – vid Uppsala universitet. Enligt honom är några droppar olja i dieseln bra på kort sikt; biodieseln är bra för miljön och har egentligen inga stora nackdelar. Men biobränslen ändrar inte energiklimatet konceptuellt:

– Jag ser knappt några fördelar alls med att göra biobränsle från alger. Koldioxidutsläppen minskar visserligen, men det är inte avgörande. Vi måste ta oss ur det fossila samhället för mänsklighetens överlevnad, säger han.

Forskning på alger har funnits sedan 1970-talet, men först nu när problemen hopar sig på åkrarna har det börjat löna sig att ge dessa mikroskopiska organismer en chans att visa sin fulla potential. Valet av växt eller organism, heter det, styrs av pris och tillgång.

ABC:s teknik går ut på att använda fotosyntesen hos vilt växande alger, så mycket är officiellt. Och de räknar med att kunna producera kommersiella kvantiteter råolja inom några månader.

Men Stenbjörn Styring låter sig inte imponeras av påstådda försprång:

– Processer för att utvinna energi ur alger pågår på flera håll i världen och patenteras lite överallt. Problemet är att det aldrig slår så stort som man har tänkt. Det går att driva ett växthus eller en bondgård här och där, men biobränsle är inte någon global energikälla. Förutsättningarna måste vara de rätta, precis som med vindkraft. Det fungerar jättebra i Danmark som består av öar, men inget vidare i Österrike. För att tillfredställa en fjärdedel av jordens energibehov med biomassa, måste man använda en fjärdedel av jordens yta. Tänker man globalt ändras alla perspektiv.

Så, varför kapprustar ingenjörer, innovatörer och oljejättar? I oktober 2007 började energibolaget Chevron forska om alger tillsammans med det amerikanska energidepartementet och det statliga forskningscentret för förnyelsebar energi, NREL. Kort därefter, i december samma år, började Shell samarbeta med Hawaiibaserade HR Biopetroleum mot samma mål. Exxon, Conoco phillips, Valcent products, Aquaflow och deras samarbetspartner Pure power Asia… Listan kan göras lång. Danska Baltic sea solutions, BSS, förhandlar just nu med Nasa om att sätta upp en testanläggning i Öresund för att utvinna energi och skapa biogas och biodiesel ur algerna som står i full blom där.

På ett internationellt seminarium i Nakskov i april i år satte Jonathan Trent från Nasa Ames forskningscenter fingret på varför alger är en så het potatis just nu:

– Alger har inte tidigare varit föremål för global uppmärksamhet eftersom priserna för konventionell olja har varit konkurrenskraftiga, säger han enligt ett nyhetsbrev på BBS hemsida.

Nasa vill utreda om miljövänliga bränslen kan användas på månen. Stenbjörn Styring tycker att idén genial – att i utforskningen av nya territorier begagna sig av miljövänligare bränslen än de vi redan vet är en återvändsgränd. Men då är inte marknaden tolv miljarder energislösande människor. Han har inte så stort förtroende för oljebolagens motiv:

– Oljebolagen är inte drivande i koldioxidfrågan. De vill ju fortsätta sälja sin olja tills den är slut. Det de är intresserade av är att få något att blanda ut den med så att de får en bättre koldioxidkvot, för bättre affärer. Deras strategi går ut på att blanda ut befintliga bränslen för att det ska låta bra.

Låta bra – som studenten jag möter i biblioteket på Otagouniversitetet i Dunedin. Jeremy är en av de intellektuella, som vet hur man pratar både trevligt, rätt och smart och allt annat inom bloggaren Christian Landers numera berömda mall för ”saker som vita människor gillar”.

Grå metall ramar in fönster efter fönster i en toppmodern glasfasad, innanför vilken hårt pluggande ungdomar sitter på rad vid långa svarta moderna bänkskivor, bland metallgrå bokhyllor, metallgrå avgränsningsskärmar – metallgrå allting – under metallgrå lysrörshållare med metallgrå raster.

Själv matchar Jeremy sina svartgrå jeans och grå collegetröja med ett par splitternya färgglada Adidas – det tredje paret han äger i en serie om sju skor med motiv från prominenta amerikanska basketstäder – och bläddrar flitigt i sina investerings- och kalkyleringsböcker. Hans kompis pappa ”är inblandad” i affärerna med Aquaflow. Alger är framtiden, tycker han, framför allt numera när ökat klippsnor förpestar naturen.

Klippsnor – en vedertagen och på många sätt korrekt beskrivning av de slemmiga encelliga varelser som anlände till klipphällar längs nyzeeländska kustremsor för fyra år sedan. Didymosphenia geminata eller didymoalger som de egentligen heter, är farliga för både människor och djuren i vattnet.

– Kanske kan de lära sig att använda det för att utvinna olja? Då blir vi av med pesten samtidigt som vi möjliggör nya miljövänliga bränslen. Kan de dessutom finna ett sätt att rena restvattnet så att vi kan skicka ut det i havet igen, då är verkligen cirkeln sluten.

Miljöargumenten är mest frekventa i hans resonemang. Men i horisonten hägrar något annat:

– Så fort ABC introduceras för allmänheten på den nyzeeländska börsen köper jag garanterat aktier, det är ju en säker kassako inför framtiden. Speciellt om de säljer tekniken vidare, säger han.

Än så länge har ABC har inga intentioner att undersöka möjligheterna att använda sig av klippsnoret som frodas i Nya Zeeland. Såtillvida inte staten står för kostnader och ihopsamlande – Barrie Leay tillstår att klippsnor kan vara väldigt betydelsefullt för forskningen på algbaserade bränslen.

I Sverige är det framför allt grönslick som förökar sig och breder ut sig i våra söta och bräckta vattendrag. Det är en vanlig typ av encellig grönalg, en av huvudsorterna för forskningen om nya biobränslen. Men hittills har algblomning i Vimmersjön norr om Kungälv eller i vattnet runt Runmarö i Stockholms skärgård inte börjat användas för detta ändamål.

Enligt Stenbjörn Styring är sol och vind de enda energislag som på ett tillfredställande sätt kan ersätta fossila bränslen. De som tänker storslaget tänker vätgas, menar han, och lyfter fram Daniel Nocera, professor i energi vid Massachusetts institute of technology i USA. Han har kommit på en teknik som med hjälp av solen framställer vätgas av vatten.

– Den enda lösningen är att byta bränslesystem helt. Noceras metod är ett effektivt och miljövänligt sätt att hålla oss borta från beroendet av oljestater. Solen är katalysator, vatten råvara och vätgas den energirika slutprodukten, säger Stenbjörn Styring, och tillägger att han är övertygad om att det är gräddfilen till Nobelpris för Nocera.

ABC har inte bestämt vad de ska göra med sin teknik och kunskap ännu, hur formerna för deras framtida engagemang ska se ut är oklart. De har varit i kontakt med de stora oljebolagen, men Barrie Leay vill inte säga vilka eller vad det handlar om. Men han förklarar hur han ser på företagets uppgift:

– Det handlar om att skapa den högst värderade produkten ur biologiskt framställd råolja som sedan kan användas av andra aktörer. Det är överhuvudtaget inte en miljöfråga.

Så sluts ånyo cirkeln om incitamenten bakom miljövänliga bränslen, anno 2008.b