Vrrrrmmmm, vrrrrrmmmm… ljudet av sågmaskiner ekar mellan byggnaderna. Trä till hästvagnar och hjul sågas ut i verkstad nummer 13, ett stort slott sätts ihop av tjocka spånplattor i nummer 9, tickandet från ett halvdussin idoga symaskiner hörs i 11:an tillsammans med ett oregelbundet hamrande av ringbrynjor. En vissnad skog ska strax vitaliseras med nya träd i studio 5, inspelning pågår i studio 2.

I de gamla kylhusen som sedan tidigt 90-tal utgör Henderson Valley Studios är det full rulle överallt. Från augusti till mars är hela anläggningen, en av de större i Nya Zeeland, uppbokad av Disney för inspelning av deras nya tv-satsning Legend of the Seeker. En i raden av alla utländska produktioner som sökt sig till underlandet i Stilla havet detta år.

– Filmindustrin i Nya Zeeland växer sig bara starkare och starkare. Med förra årets anstormning kunde vi lätt ha fyllt det tredubbla antalet studior, säger John Worley, föreståndare för faciliteterna.

Som mest har han haft fem produktioner igång samtidigt -– en i varje studio. På meritlistan står äventyrsserierna Hercules och Xena, filmerna Häxan, lejonet och garderoben, Bron till Terabithia och 30 Days of night.

I dagsläget är den nyzeeländska filmindustrins (lyx)problem att man inte kan möta den ökade efterfrågan att spela in film i landet.

Storbudgetfilmer som Sagan om ringen, Pianot, King Kong och Narnia har gjort Nya Zeeland omåttligt populärt för internationella filmmakare. Den nyzeeländska filmindustrin omsatte förra året över 10 miljarder kronor. Hälften av intäkterna kom från produktion och postproduktion, och av dessa kom över en och en halv miljard från utländska filmer och tv-serier.

USA är det land som gör överlägset mest film i Nya Zeeland; 1,2 miljarder genererades förra året genom deras satsningar i produktionssektorn. Och bara i år har 20th Century fox spelat in tre långfilmer här, bland annat James Camerons Avatar som går upp på duken 2009.

Enligt nyzeeländska statens årliga kartläggning av filmindustrin, anser över två tredjedelar av landets produktionsbolag att förmågan att attrahera just utländska projekt bidrar till filmindustrins totala tillväxt.

Varför är då Nya Zeeland, en ögrupp hälften så stor som Sverige, mitt i Stilla havet på andra sidan jorden, så framgångsrikt när det gäller att locka Hollywood?

Det första svaret är allt som oftast närheten till den varierande naturen. Svarta och vita stränder, skog och hav, snöklädda bergskedjor, gröna kullar, vulkaner, kratersjöar, fjordar och hav ligger sällan mer än en timme bort. Men det är inte hela sanningen.

Film New Zealand är en privatoffentlig organisation med uppgift att marknadsföra landet som inspelningsplats, framförallt på den internationella arenan. Organisationen ordnar med studios och övriga inspelningsplatser, att få fram scenarbetare, fixa tillstånd, visum, boenden och transporter.

– Regeringen inger en hel del trovärdighet. Människor som Rob Tapert och Walt Disney vill gärna ha med någon ganska stark instans att göra, och du kan ju egentligen inte hitta någon starkare sådan i en nation än regeringen, säger Kieran Fitzsimmons, som är en av investerarna i Henderson Valley studios – även den privatoffentligt finansierad.

I eftermälet av Peter Jacksons framgångar med Sagan om Ringen har den nyzeeländska regeringen genom olika organ satsat både pengar och energi på att attrahera filmmakare. Storbudgetproduktioner på över 60 miljoner kronor kan numera begära en återbäring motsvarande 15 procent av sina utgifter. Ett liknande koncept finns även för postproduktion och datagenererad grafik.

– Huruvida det är bra eller dåligt är en debatt som pågått i Nya Zeeland i flera år utan resultat. De flesta små nyzeeländska produktionerna har inte råd att hyra studios längre. Prisnivån är Hollywood, säger Sue May, frilansande pr-konsult för allehanda filmproduktioner.

Inkomsterna från internationella produktioner har minskat något sedan 2005, men inhemska dito har tvärtom ökat.

Det som förlorades när den prisade komediserien Flight of the conchords avböjdes av nyzeeländsk tv till förmån för amerikanska HBO, tas igen med succédramaserien Outrageous fortune, som numera även sänds i Europa och Kanada och vars koncept gått på export till såväl Storbritannien som USA.

Filmer med särskilt nyzeeländskt innehåll kan få ett bidrag på upp till 40 procent av produktionskostnaderna. För tv-produktioner och andra format är motsvarande siffra 20 procent. In alles bidrog nyzeeländska regeringen med 600 miljoner kronor till produktionsbolag förra året.

Men det handlar inte bara om att göra ännu en inhemsk tv-serie av nationalkulturellt värde eller en ny succéfilm som drar människor till biosalongerna. I Nya Zeeland är satsningar på film och kultur en del i att marknadsföra nationen. Filmindustrin och Peter Jackson är för Nya Zeeland ungefär vad musikindustrin och Abba är för Sverige.

– Vi borde ha tagit alla pengar från turistnäringen och gett dem till filmindustrin, eftersom film är mycket mer effektivt, sade vice kulturminister Judith Tizard, i samband med ett filmindustrikonvent tidigare i år.

Fortfarande, mer än fem år efter att den sista Sagan om ringen-filmen släpptes, reser folk jorden runt för att beskåda det riktiga Mordor eller hobbitbyn.

Michael Brooks är ensam anställd på Film Auckland, en underavdelning till Film NZ. Passligt nog är hans arbetsplats inhyst i den nationella turistorganisationens öppna kontorslandskap.

– Det är ett sorts sponsorstöd. De insåg korsbefruktningen [mellan våra industrier]. Förutom publiciteten landet får, är ju allt filmfolk i praktiken arbetsturister. För en storfilm kommer kanske sex eller sju nyckelpersoner hit och bor på hotell i flera veckor innan de hittar bostäder att hyra. Och så går de på restauranger och spenderar. Det ger bra pengar, säger han.

Samma sak gäller när hela produktionen väl är på plats. När den amerikansk-koreanska filmen Laundry warrior spelades in tidigare i år levererades mat till den 350 man stora filmbesättningen varje dag.

Dessutom har de senaste årens filmboom gett den inhemska kompetensen – tekniker, kameramän, ljussättare, stuntmän – många erfarenheter och hjälpt till med att utveckla branschens infrastruktur. Intjänade pengar investeras i nya redskap och ny teknik, vilket även hjälper nationell produktion. Därtill är nyzeeländska filmarbetare numera konkurrenskraftiga när internationella produktionsbolag ska kalkylera kostnader för att ta med eget manskap. Laundry warrior bestod till 98 procent av inhemsk nyzeeländsk arbetskraft.

Lokalerna i Henderson är uppbokade även efter den pågående produktionen, men trots goda affärer är det är inte fråga om långa kölistor. Filmbolagen bokar i regel tid så nära produktionsstart som möjligt, sällan mer än ett halvår i förväg.

De har ju mycket att ordna med, alla skådisar och olika kontrakt för allihop. Studio är förmodligen det sista de tänker på, det är inte prio ett. Finansieringen är det viktigaste, säger John Worley.