Tanken är enkel. Man hämtar torsk från andra bestånd, föder upp dem i nätkassar och släpper ut dem vid de platser där torsk förr i tiden lekte. Sedan är tanken att bestånden ska föröka sig själva. Projektet fick grönt ljus i våras och efter några månaders arbete är man nu övertygade om att de första torskarna kommer vara redo att släppas ut under 2009.

– Om det här fungerar kan man upprepa det i andra fjordar och därmed återrestaurera kusttorsken, säger Lars Björneld, som arbetar på konsultbasis hos Lysekils kommun och är en av intiativtagarna till projektet.

Processen kallas för torskodling – en konstgjord uppfödning av fisken som en gång i tiden dominerade västkustens havsbottnar men som nu är i det närmaste helt utfiskad. Tidigare har forskare föreslagit ett fullständigt fiskemoratorium på torsk. Men nu hoppas alltså Lysekils kommun, tillsammans med Fiskeriverket, kunna återföra i alla fall de bestånd av torsk som tidigare funnits nära kusterna i Brofjorden och vid Gåsö utanför Lysekil.

Torsken det handlar om där är kustnära torsk, som inte ska förväxlas med beståndet ute till havs i Kattegatt.

– Förhoppningen är att det ska bli tillräckligt många överlevande för att det ska komma tillbaka torskar och leka spontant. Men upplägget för den här odlingen är nytt, så det är helt omöjligt att räkna ut hur mycket torsk man behöver hämta. Från början satsar vi på ett par hundra torskar, säger P-O Larsson, biolog på Fiskeriverket.

Ursprungsplanen var att hämta torsken från Gullmarsfjorden. Men den planen fick läggas ner eftersom det beståndet var i det närmaste helt utfiskat. I stället hoppas man nu kunna hämta torsken från Öresund, eller i värsta fall från ett par norska fjordar. Fiskeriverket riskanalyserar just nu de olika bestånden.

Att använda sig av torskodling för att restauerara utrotade eller hotade bestånd är ett nytt initiativ. Men på andra håll i världen är torskodling i rent kommersiellt syfte en gryende jätteindustri. I Norge räknar man i år med att producera tolvtusen ton torsk i odlingar. Det motsvarar ungefär vad svenska fiskare kommer att dra upp i år.

Men trots att förutsättningarna längs västkusten enligt en rapport från Fiskeriverket är goda för att odla torsk, så finns det i dag inga aktiva odlingar i Sverige. Det senaste försöket, på Öckerö 2003, lades ned efter knappt ett år.

– Diskussionerna om odling har förekommit i ett antal år, säger Leif Lettesjö på Länsstyrelsen, men konstaterar samtidigt att det sällan blivit mer än diskussioner.

– Det blev Öckerö, men sedan dess har det varit tyst. Det har av olika anledningar inte varit helt lönsamt att driva kommersiell odling här i Sverige. Det här projektet påverkas ju inte av det eftersom det inte syftar till uppfödning för slakt.

I Lysekil hoppas man att försöket med en odling i restaureringssyfte ska sätta fart på verksamheten. Exemplen finns på internationellt håll, säger Lars Björneld.

– Det finns många ställen som odlar torsk. Förutom i Norge så finns det även på Island och på Färöarna. Det är full fart runtomkring, och vi hoppas på att det här ska kunna bli starten på att detta blir ett ställe där man odlar torsk, och annan fisk på lång sikt i Lysekil.

Men den massiva satsningen i Norge är samtidigt ett problem för svensk fiskodling, menar P-O Larsson. Det finns inte tillräckligt med folk som vet hur man gör.

– Verksamheten i Norge suger upp all eventuell kompetens. Norrmännen har tolv stycken stora odlingar igång. De jobbar stenhårt på att förbättra kapaciteten. Det har varit himla besvärligt för dem, och då har ändå deras utbyggnad och vidareodling hittills gått i stort sett enligt planerna.

Även om förutsättningarna för torskodling finns i Sverige, både längs västkusten och östkusten, så är det betydligt osäkrare i vilken utsträckning det skulle kunna användas för att restaurera de försvinnande bestånden i exempelvis Kattegatt.

P-O Larsson avfärdar spekulationer om att storskalig torskodling skulle kunna fungera, och säger att man inte ska dra för stora växlar på Lysekilsprojektet.

– Det handlar bara om en insats i mindre skala för att försöka återinföra kusttorsk, en sån här åtgärd skulle kräva enorma insatser för att lyckas i Kattegatt. Där skulle siffrorna bli så stora att det blev i praktiken ogörligt. Om vi har tur och det fungerar på en gång, då kan det etableras på fler fjordar utefter Bohuskusten, utöver det finns det nog ingen tillämpning i Sverige.

Men Lars Björneld är optimistisk. Han tror att kommersiell odling av torsk har en framtid, men att det behövs mer pengar.

– Vi tycker att svenska staten borde satsa på odling av fisk eftersom det kostar mycket i utvecklingsstadiet. Kan man få en fungerande odling av fisk så är det väldigt bra och konsumenterna behöver inte vara tveksamma, för det är inga bestånd man håller på och fiskar ur.

Framtiden för projektet ör oklar. P-O Larsson beskriver det som ett ”första steg på vägen.” På Länsstyrelsen säger man att torskodling är en god idé, men man väntar fortfarande på ytterligare analyser. I Lysekil har man goda förhoppningar.

– Det här är liksom starten, sen så hoppas vi att det kan bli större, viktigast är att vi kommer igång. Intresset är så stort för det här så det kommer komma igång under nästa år, säger Lars Björneld.