– För några år sedan fick jag ett telefonsamtal från en bekant till mig, Carin Holmberg. Hon drev ett forskningsprojekt som hon inte hade möjlighet att ro i land på egen hand. Jag hoppade på chansen att få samarbeta med henne, och till slut blev det en bok av det. Den kom 2004 och heter Varför går hon, berättar Viveka Enander.

Nu har hon precis lagt fram sin avhandling där hon analyserar vidare hur en våldsam relation kan påverka den utsatta kvinnan flera år efter det rent fysiska uppbrottet.

– Att ha lämnat relationen är inte samma sak som att ha lämnat den känslomässigt. I den modell jag föreslår i avhandlingen kan man se fyra väldigt tydliga stadier: först en stark kärleksrelation, därefter en intensiv motvilja och ett hat mot våldsverkaren. Sedan följer en ganska lång period med medlidande, man tycker synd om mannen som slår. I det skedet får många kvinnor problem med att lämna mannen, för det är svårt att överge någon man tycker synd om.

Det fenomenet – att kvinnorna ofta utvecklar en medkänsla och sympati för den som brukar våld på dem – går att spåra till samhällets syn på män, säger Enander.

– Jag skulle vilja att den här studien används för att lyfta diskussionen om vår bild av män som slår. För den bild som återkommer allra starkast i min forskning är att de är barn. De är oförmögna, de kan inte hjälpa det, för de är små pojkar innerst inne. Och det blir väldigt uppenbart att vi låter män komma undan med väldigt mycket i samhället så länge vi kan låtsas om att de bara är små pojkar.

Viveka Enander beskriver rationaliseringar från de misshandlade kvinnornas sida – hur mannen som slår inte ”kan” hjälpa till i hemmet eftersom han är hjälplös innerst inne. Och hur han av samma anlending inte förmår kontrollera sin ilska eller visa empati – för han är ju bara ett förvuxet barn.

– Bilden av mannen som ansvarslöst barn är användbar för kvinnor som lämnar eftersom den hjälper dem försonas. Men det är också en bild som helt befriar männen från ansvar, och det är ingen bild de hittar på själva. Den kommer från samhället. Den dagen vi slutar låtsas att män är småkillar, då kommer patriarkatet att falla sönder.

”Gå vid första slaget” är en vanlig uppmaning till kvinnor som befinner sig i våldsamma relationer. Man ska klara av att lämna mannen i samma ögonblick han blir våldsam. Men problemet är, säger Enander, att misshandeln ofta börjar när relationen fortfarande är varm och kärleksfull.

– Egentligen är det ingen dålig uppmaning. Men den är väldigt svår att leva upp till, och klarar man inte att leva upp till den så börjar man döma sig själv, säger Enander.

Hon berättar att den vanligaste repliken från kvinnorna hon intervjuade under sin forskning inte handlade om deras rädsla eller ilska.

– De sitter där och säger ”jag fattar inte hur jag kunde vara så dum.” Jag är feminist, och det känns lite fel om jag säger att jag skriver om ”kvinnors dumhet.” Men det är viktigt att prata om det. Vi har en stor offentlig kunskap om det här ämnet i Sverige i dag. Hur hamnar kvinnorna egentligen i den situationen? Jo, det är en väldigt vanlig del i misshandeln: hur dum man är. Och det blir en ond cirkel, för när man väl är ute ur relationen så är man fortfarande dum – för att man trodde på honom när han sade så.

Enanders studie tillämpas redan praktiskt på olika ställen i landet. Och trots att hon säger att det handlar om långvariga och mycket komplexa skeenden – en av kvinnorna hon talat med tog femton år på sig innan hon var fri från relationen- så tror hon processen kan påskyndas utifrån.

– Förut trodde jag inte alls på det, jag hade svarat negativt på den frågan tillochmed när jag skrev boken. Men nu är jag lite mer bildad. För när man tittar på den forskning som är gjord: när går kvinnorna, när tog kärleken slut, så ser man att det var faktiskt när de fick en bättre ekonomi. Faktum är att den politiska kampen för lika rätt har konkreta effekter för deras möjligheter att lämna destruktiva relationer.