Varför har du undersökt just betygen i årskurs åtta?
- Det är det enda år då lärarna själva bestämmer kriterierna. Betygen ska vara målrelaterade, men det finns inga nationella mål mål för åttan. Hur sätter man då betyg? Ingen kan svara på det. Och varför ska vi sätta betyg om det ändå är skillnad på min skola och en skola tre kilometer bort?

Spelar det någon roll, när kriterierna i nian ändå är lika?
- Ja, jag tycker att det är ett vuxenperspektiv att säga att det inte spelar någon roll. När man är 14 år och får sitt första betyg så spelar ju det en jätteroll. Jag har själv varit grundskollärare i 19 år och jag vet att det finns få saker som kan bygga upp och radera ett självförtroende så som betyg.

Din avhandling heter Att kunna klara sig i ökänd natur. Varför då?
- Det är ett citat från en skolas mål för idrotten. Samma felskrivning fanns redan när jag tittade på det här 1996 och sedan dess har den alltså inte ändrats. Det tycker jag tyder på att vissa skolor sätter upp dokument som de sedan inte följer. Det är lite roligt också för betygsättningen är ju verkligen en natur som är både okänd och ökänd. Min licentiatuppsats hette En roliger dans. Det kom från ett betygskriterium där det stod att eleven skulle kunna lära ut en rolig dans.

Du skriver att det är vanligt att betyg sätts utifrån annat än kunskaper. Hur då?
- Vissa formuleringar som inte har med kunskap att göra är jättevanliga. Att eleven ska komma ombytt till idrottslektionen är allra vanligast. Ibland säger de att man ska ha med sig penna och papper, ibland att man ska hjälpa till att ställa i ordning salen efter lektionen och så vidare.
- Jag kan förstå det på ett plan. De vill skapa drägliga arbetsförhållanden och så vidare. Jag har lättare att förstå sådana saker än kriterier som att man ska ha en positiv anda och ett gott humör, som också förekommer. Men jag tycker inte att något av det här är betygssaker egentligen.

Du har försökt närma dig betygskriterierna utifrån en 14-årings perspektiv. Vad innebär det?
- Det ska vara en text som är begriplig från en fjortonårings horisont. Det finns enstaka skolor som gör det här riktigt bra men ofta är texterna helt obegripliga. Överlag är det svåra texter.
Du har kommit fram till att gränsen för godkänt har flyttats neråt. Varför är det så?
- Det här är ju svåra frågor, men när man läser betygsstatistik finns det inget som tyder på att eleverna presterar sämre. Det är inte heller fler elever som blir godkända för att gränsen har sänkts, så det kan hända att lärarna nu beskriver en nivå som de egentligen alltid har gått efter. Första gången (1996) beskrev de kanske en nivå som de skulle vilja att eleverna levde upp till men de satte inte betygen efter det. Det kan alltså vara en anpassning till verkligheten.

På gymnasiet finns det centrala kriterier men gränsen verkar ändå ha flyttats neråt. Varför är det så?
- Det finns forskare som säger att det är lättare att få MVG i dag än tidigare men det har inte blivit lättare att få G, så det är rörelser inom själva systemet. I grundskolans årskurs nio har det däremot inte skett någon stor förändring.
- Det kan bero på att gymnasiet är mer prestigefyllt. Det är ju så jädra svårt att komma in på en del utbildningar så det är en större press på lärarna där att sätta MVG.

Har du några förslag till förändringar?
- Jag tycker att man ska ha centrala mål och kriterier för det blir inte likvärdigt annars. Dessutom finns det bättre saker som lärarna kan göra än att formulera betygskriterier. Jag har räknat en del på hur mycket tid som har ägnats åt det här och även när jag räknar lågt så kommer jag fram till att det har gått åt minst en miljon arbetstimmar för att fundera på de här kriterierna. Jag kan komma på massvis med saker som man kunde göra i skolan med en miljon arbetstimmar.