Det handlar om den statliga utredningen Möjlighet att leva som andra, som presenterades i augusti förra året. Den innehåller förslag på förändringar av lagen om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättningar, LSS. Bland annat vill man spara in tre miljarder kronor på den personliga assistansen under en period på fyra år.

Göteborgskooperativet för Independent Living, GIL, är en icke-vinstdrivande assistansamordnare. I det gamla posthuset på Jaegerdorffsplatsen är de just nu i full gång med att skriva klart ett remissyttrande om det nya lagförslaget. Ett förslag som de är mycket tveksamma till.

– Man diskriminerar dem som har funktionsnedsättningar, säger Louise Edqvist, jurist hos GIL. Med det nya förslaget kommer det bli svårare att få personlig assistans.

– Det är inte värt att spara in på bekostnad av en grupp som har det svårt, säger Anders Westgerd, verksamhetsledare hos GIL.

LSS-kommittén, som har gjort utredningen, menar dock att den nya lagen innebär flera positiva förändringar. De hänvisar bland annat till ett ökat barnperspektiv, att personer med psykiska funktionsnedsättningar får rätt till daglig verksamhet och till att rätten till personlig assistans förtydligas.

Kenneth Johansson (c), ordförande i LSS-kommittén, håller inte med GIL om att åtgärderna innebär försämringar eller diskriminering.

– Alla våra förslag handlar om att värna om och utveckla en oerhört viktig reform, säger han.

Men GIL anser att lagen kommer slå mot dem som den är menad att värna om. Hårdast kritik ger de nedskärningarna gällande personlig assistans.

När man räknar ut hur mycket assistans en person behöver skiljer man på grundläggande behov och övriga behov. De grundläggande behoven innebär till exempel att äta och gå på toaletten, medan övriga behov är sådant som att ta sig till sitt arbete. Med den nya lagen kommer det krävas att man behöver assistans för grundläggande behov minst 20 timmar i veckan för att man ska få rätt till personlig assistans. Har man ett mindre behov ska man istället få det nyinstiftade förslaget personlig service med boendestöd, och det får man maximalt 40 timmar i veckan. Det blir kommunen som tillhandahåller tjänsten, som GIL liknar vid en form av hemtjänst och som de menar leder till minskat självbestämmande.

– Vi är väldigt oroliga. Många som har assistans i dag är unga och arbetsföra. Om man då börjar jobba klockan åtta, men hemtjänsten inte kan komma förrän kvart över så kommer man för sent till jobbet. Det kan leda till att man blir av med jobbet och till ökad arbetslöshet. Det är inte kostnadseffektivt, säger Louise Edqvist.

– Jag kan förstå att man har en viss oro för ett förslag som är helt nytt, säger Kenneth Johansson som dock menar att ingen kommer hamna i den situationen som Louise Edqvist beskriver.

Enligt Socialstyrelsen är det i dag ungefär 9 900 personer i Västra Götaland som omfattas av LSS. När lagen infördes 1994 var GIL en av de organisationer som gick i bräschen för de reformer inom handikappolitiken som den innebar. Bland annat ersattes institutioner med gruppboenden och personlig assistans. Nu menar GIL att den nya lagen innebär ett steg bakåt i utvecklingen. De frågar sig vad som ska hända med alla dem som får minskad assistans och befarar att enda lösningen blir att återgå till institutioner.

– På institutionerna hade man inget självbestämmande, sedan dess har vi gått mot ett ökat självbestämmande men den här lagen innebär att vi går tillbaks igen, säger Anders Westgerd.

– Det är absolut inte vår mening att det ska bli så, svarar Kenneth Johansson.

Varför sparar ni in tre miljarder kronor på personlig assistans?

– Kostnaderna stiger med två miljarder kronor per år. Det finns en risk för att hela reformen bli ifrågasatt om reaktionen blir att det läggs för mycket pengar på det här.

Betyder inte de ökade kostnaderna att det finns ett växande behov?

– Det finns flera olika orsaker. Dels att det finns ett behov och dels att det skiljer stort över landet i hur många timmar man beviljas. Det är min och hela kommitténs uppfattning att lagförslaget inte kommer leda till någon dramatik.

Men Louise Edqvist är inte nöjd:

– Personer med funktionsnedsättningar vill leva som alla andra och kunna göra vad alla andra gör. Att få begränsa sig till att göra aktiviteter var tredje vecka på grund av få assistanstimmar eller att oroa sig för kostnader för assistenter är inte förenligt med goda levnadsvillkor och inget värdigt liv. Det leder till ett ännu större utanförskap.

Om en knapp månad går remisstiden ut och den nya lagen kan – om den röstas igenom – träda i kraft den 1 januari nästa år.