Centrum mot rasism, CMR, startades år 2003. Statsrådet Mona Sahlin kom med idén att starta det. CMR ska samla antirasister i hela landet och få myndigheter att se att invandrare är bra för landet. För att göra det har CMR fått 4,5 miljoner kronor per år och en del extra pengar. Men de har inte gjort så mycket, och många människor tar dem inte på allvar.
I sin första stora kampanj sa CMR att glassbolaget GB var rasistiskt. GB gör en glass som heter Nogger och smakar nougat. För ett par år sedan började GB göra en ny, svart Nogger-glass som smakar lakrits och heter Nogger Black. Då sa CMR att den svarta glassen hette Nogger för att man skulle tänka på skällsordet 'nigger'. Folk tyckte inte att det var seriöst.
Ett år senare gjorde CMR en ny kampanj. Då sa de att djurparken Kolmården var rasistisk. Kolmården samarbetar med flygbolaget Kenya Airways, och Kenya Airways föreslog att Kolmården skulle ha en massajisk dans-grupp som dansade på djurparken. CMR tyckte att det var kolonialism, men andra tyckte att de fick uppleva kultur på djurparken. Den massajiska dansgruppen tycker inte att Kolmården behandlar dem rasistiskt. Daniel Ole Leuka är med i gruppen. Han säger att de gör reklam för sitt land och får bra betalt.

Varför gör CMR kampanjer mot glass och djurparker? Man kan tro att de är unga och oerfarna. Men kanske har de gjort kampanjerna för att man inte ska titta så mycket på bråket i organisationen.
Redan under det första halvåret blev det bråk om sexuella trakasserier i CMR:s styrelse. Det var även bråk om pengar, och flera personer har lämnat styrelsen. Tidningarna har skrivit om att CMR har använt mycket pengar till att renovera sina lokaler, åka på dyra resor och gå på restaurang.
För ett år sedan skrev tidningen Svenska Dagbladet mycket om CMR. De kritiserade organisationen hårt. Det var bra att de skrev om CMR, men de skrev inte alltid sakligt. Andra media har också kritiserat CMR, och de har inte heller varit sakliga.
Media har lyssnat på vad andra har sagt om CMR, men utan att fråga varför de säger det. Svenska Dagbladet och andra tidningar har till exempel talat med Benito Miguel på Immigrantinstitutet. Benito Miguel säger ofta dåliga saker om CMR. Han ville inte att man skulle starta CMR. Han ville att Immigrantinstitutet skulle få pengarna. Det bör man veta när man läser vad han säger.

Alla pengarna från staten verkar inte ha hjälpt CMR att arbeta mot rasism. De verkar ha gjort arbetet svårare. CMR har fått 14,5 miljoner kronor av staten. Det gör att staten får starkare kontroll över organisationen, och kanske vill många organisationer vara med där för att få pengar.
Inför valet ställde CMR fem krav på politikerna:
* en lag mot all diskriminering
* att staten inte ska anlita företag som diskriminerar
* handlingsplaner mot diskriminering
* att man ska arbeta mot rasism i skolan och högskolan
* samma rösträtt för alla som bor i Sverige
Det är bra krav, men inget av kraven handlar om att arbeta mot den statliga rasismen.

Nätverket mot rasism, NMR, fanns före CMR, och det verkar som om regeringen startade CMR för att få mer kontroll över arbetet mot rasism. NMR startades år 1995 av antirasistiska grupper. I NMR samarbetade mycket olika grupper: från Antifascistisk aktion, Afa, till Liberala ungdomsförbundet, Luf. Det var svårt att samarbeta ibland, som det är i alla stora nätverk. Men under flera år gjorde NMR många bra kampanjer, festivaler och demonstrationer. Flera personer som var aktiva i NMR i slutet av 1990-talet säger att de lyckades därför att NMR inte var statligt. De kunde bestämma själva vilka som fick vara med och hur de skulle samarbeta.
NMR hade inga problem med staten före år 2001. År 2001 var det ett stort EU-möte i Göteborg. USA:s president George W Bush kom till mötet. Många demonstranter kom också för att protestera mot olika saker, och många poliser kom för att stoppa demonstranterna och skydda Bush och EU-mötet. Det blev en massa bråk mellan polis och demonstranter. Media sa att det var Afa som bråkade, och Afa var med i NMR.
Många andra organisationer ville inte vara med i NMR eftersom Afa var med där. Organisationerna som var kvar i NMR fick svårare att hitta andra som ville samarbeta med dem. Då sa Mona Sahlin att man skulle starta CMR.

Det nystartade CMR frågade om NMR ville vara med. Jannis Konstantis från NMR fick tala för NMR i CMR. Han var också med i CMR:s styrelse en tid. Men Konstantis blev snabbt kritisk mot CMR:s arbete. De ville inte tala om statens flyktingpolitik och de ville inte undersöka nazistiska grupper i Sverige.
- Vi var ett gäng som ville jobba aktivistiskt, men de ville vara en remissinstans, säger Jannis Konstantis.
Vad är en remissinstans? Om regeringen vill ändra något i samhället kan de skriva ett förslag och skicka ut det på remiss. De skickar det till olika myndigheter och organisationer som får säga vad de tycker. Myndigheterna och organisationerna är då remissinstanser.
Konstantis säger också att det fanns andra problem med demokratin i CMR. De olika organisationerna i CMR ska bestämma tillsammans, men egentligen är det styrelsen som styr. Styrelsen får mycket pengar och Konstantis tror att de ser sina uppdrag som en del av karriären.
Det var tydligt att CMR skulle vara något slags myndighet, säger Konstantis. Han tyckte inte att arbetet i CMR fungerade och därför lämnade han styrelsen.

Men när det blev bråk om glassen Nogger Black satt Jannis Konstantis i styrelsen. Jag frågar varför CMR gjorde en kampanj mot glassen. Jannis Konstantis säger att flera afrikanska organisationer inte gillade reklamen. De bad CMR att göra en kampanj mot GB, och CMR gjorde det.
Konstantis tycker att det var rätt, men det finns värre diskriminering, säger han. Det skulle vara viktigare att göra en kampanj för somalierna som inte har fått använda sina bankkonton för att USA säger att deras bank är en terroristorganisation.

Matti Laukkanen var kvar i CMR:s styrelse när Jannis Konstantis och Jabar Amin hade lämnat den. Matti Laukkanen säger till Svenska Dagbladet att Konstantis och Amin var med i en grupp som ville ta över CMR. 'De försökte sparka kanslichefen och ordföranden', säger han.
CMR kan inte samla det antirasistiska arbetet i dag. Dels är de för hårt styrda av staten, dels har de bråkat för mycket med varandra. I dag har de inga klara mål med sitt arbete. NMR kan inte heller samla antirasismen. De ordnar mot-demonstrationer när nazister och andra rasister demonstrerar. Men de arbetar inte längre mot statlig rasism.
Antirasisterna behöver en organisation för att samarbeta. Men staten ska inte styra den, och den måste våga kritisera statlig rasism. Kanske kunde NMR ha blivit en sådan organisation, om staten hade vågat ge pengar till kritik mot sig själv.