2000-talets Fälldinare…
…genomför nu Maud Olofsson. Fälldin var ansvarig för ett av de största politiska sveken i Sverige i modern tid när han som statsminister för 30 år sedan, tvärtemot vad han hade lovat i valrörelsen, tillät start av nya kärnkraftsverk. Men frågan är om inte hans efterträdare nu går steget längre, när hon inte bara vänder hela den egna rörelsen ryggen utan totalt kör över den folkomröstning som en gång hölls i frågan. Utan något riksting och med enbart ett snabbt möte med riksdagsgruppen kör hon över en av grunderna i partiets politik. Den politik som en gång gjorde dem till det överlägset största borgerliga partiet. Och utan att ens ge väljarna chansen i ett vanligt riksdagsval, och än mindre i en folkomröstning, driver hon igenom en energipolitik som är än mer kärnkraftsliberal än gamla linje 1 den mest liberala linjen när det folkomröstades och den som fick överlägset minst röster.
Och tyvärr är hon inte ensam. Kärnkraftssveken fullkomligen haglar ner i dessa tider. En vecka innan svek det andra gamla linje 3-partiet, kd, på samma sätt. Och i den allmänna yran så blir även oppositionen allt mer kärnkraftspositiv. Ohly vill inte ”snabbavveckla” och mp har nu gått från avveckling av alla, då 12 reaktorer, på ett år, till fyra reaktorer på 12 år.
Det är dags att påminna om att kärnkraften producerat ett av de giftigaste ämnen människan har kommit på, att det inte finns någon lösning på hur avfallet ska förvaras i 100 000 år, att det inte finns någon säker produktion samt att uranbrytningen ger mycket stora utsläpp.
En utbyggnad av den livsfarliga kärnkraften är ett steg bort från ett hållbart samhälle. Kärnkraften är ett av de sämsta alternativen om man vill rädda klimatet. Kärnkraften är också dyrare än energieffektiviseringar, vindkraft och biokraft. Över hela världen byggs nu vindkraft och solenergi kraftigt ut, medan inte ett enda kärnkraftverk startades i fjol. Att i detta läge satsa på ny kärnkraft är inte vansinnigt, det är värre.
