Resultatet av Rättvisemärkts verksamhet ökar hela tiden, i takt med att allt fler konsumenter inser hur enkelt det är att göra en skillnad genom små förändringar i sina köpvanor. Rättvisemärkt handlar om utbud och efterfrågan – om handel – med fokus på social, ekonomisk och miljömässig utveckling för de människor som befinner sig först i handelskedjan.

Detta faller inte i god jord hos Eddie Salgado. I en debattartikel i GFT den 7 februari uppmanar han till bojkott av Rättvisemärkt eftersom ”vi bidrar till att upprätthålla en världsordning där de fattiga jobbar åt oss […] istället för att producera de livsmedel de själva behöver för att överleva”. Värst av allt är att detta görs i rättvisans namn när det i själva verket handlar om välgörenhet och egenintresse, skriver han.

En lång rad aktörer och internationella institutioner står i dag bakom Rättvisemärkt. Betydelsen av utvecklingsländers delaktighet i internationell handel, med krav på rättvisare handelsregler, betonas till exempel i FN:s millenniemål 8. Detta stöds också av EU-direktiv A6-0207/2006, som anger rättvis handel som ett viktigt verktyg för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

Men Eddie Salgado håller inte med. Han anser att all handel med länder utanför Europa bör upphöra, rättvist eller inte. Detta är ett märkligt resonemang, inte minst med tanke på att många råvaruproducerande utvecklingsländer vid internationella fora verkar aktivt för att få bland annat USA och EU att minska sina handelshinder och exportsubventioner, något som skulle öka möjligheterna för utvecklingsländerna att i högre utsträckning nå internationella marknader med sina varor.

Samma tonläge råder hos de råvaruproducenter och odlare inom småskaligt jordbruk som har valt att certifiera sig enligt internationella Fairtrade-kriterier. De vill inte ha bistånd, de vill kunna leva på sitt arbete. För dessa människor har certifieringen många gånger inneburit nytt hopp, att genom tillgången till en större marknad och högre intäkter få ökat inflytande över sin vardag och framtid. Producenterna är dessutom själva delaktiga i framtagandet av kriterierna inom Fairtrade Labelling Organizations International, FLO, till exempel gällande höjt minimipris för kaffe eller krav på demokratiutveckling, ickediskriminering och ökad miljöhänsyn.

I allt detta är det viktigt att komma ihåg att Rättvisemärkt inte är lösningen på världens alla problem. Det går också att göra skillnad på andra sätt, till exempel genom att skänka bidrag till ideella organisationer eller att genom eget engagemang stå upp för mänskliga rättigheter i olika sammanhang. Eddie Salgado är här ett föredöme. Och det är värt att lyssna till hans åsikter. Däremot gynnas absolut ingen av en bojkott av Rättvisemärkt. Istället är det viktigt att vi konsumenter fortsätter välja Rättvisemärkt när vi handlar, för att ännu fler producenter ska få möjlighet att ta de första små stegen mot ökat välstånd, genom handel på schyssta villkor.