Krav på bostad och arbete innan familjen får komma
Regeringen vill genom en ny lag främja integrationen och skapa innanförskap istället för utanförskap. Genom ett försörjningskrav ska detta möjliggöras genom att du som flykting måste ha bostad och arbete för att få ta hit din familj. Förslaget är enligt regeringen till för att skapa motivation – men får stark kritik från flera håll.
– Att tro att förslaget skulle påskynda integrationen är en myt. Det är snarare tvärtom, säger Barnläkarföreningens Lars H Gustafsson.
Med förslaget vill regeringen motivera nyanlända att söka sig till områden där det finns möjlighet till arbete och bostad. De anser att det är för barnens bästa att komma till ordnade förhållanden och de tror att förslaget kommer att uppmuntra nyanlända till att anpassa sig i samhället. Förslaget gäller dock inte om anknytningspersonen – personen i Sverige som vill ha hit sin familj – är ett barn, medborgare i EU/ESS eller Schweiz, kvotflyktingar, flyktingar enligt Genève-konventionen eller de i behov av skydd.
Annika Bellming, enhetschef på introduktionsenheten Bergsjön/Kortedala tycker att förslaget är omänskligt.
– Så länge du har nära anhöriga någonstans där du inte vet om de är i trygghet så kan du inte fungera till 100 procent. Du kan inte fokusera helt ut på din tillvaro i Sverige, säger hon.
Lars H Gustafsson håller med och säger att konsekvensen blir att barn blir kvar i dåliga förhållanden.
– De skriver att det skulle påskynda integrationen, sätta full fart på männen, men inget underbygger detta. All forskning talar istället om motsatsen, säger han.
Migrationsminister Tobias Billström, en av dem som står bakom förslaget vidhåller dock att försörjningskravet kommer att motivera och uppmuntra nyanlända att komma ut i samhället fortare och söka sig till områden där möjligheterna finns. Nyanlända är dessutom berättigade instegsjobb och nystartsjobb så snart de fått uppehållstillstånd. Genom införandet av ett försörjningskrav menar Billström att drivkrafterna för arbete ytterligare kan stärkas och att riskerna för utanförskap minskar.
Men försörjningskravet är bara en del, betonar Tobias Billström. Han förklarar att en utredning ska lägga fram ett förslag på hur man ska kunna bygga ett system för att uppmuntra människor till att flytta till de delar av landet där det finns både jobb och bostäder.
Viljan och motivationen ser dock varken Lars H Gustafsson eller Seyvan Rezaei, ordförande i Iranska Flyktingars Riksorganisation i Göteborg, några problem med. Båda säger att det istället är faktorer ute i samhället som motverkar integrationen.
Enligt Barnläkarföreningen handlar det om arbetsgivares inställningar till invandrare, bristande rutiner för bedömning av utbildning och kompetens, politikers ovilja att bygga bostäder efter behov, diskriminering på bostadsmarknaden och ekonomiska konjunkturer. Problemet på arbetsmarknaden är något Seyvan Rezaei tycker man borde lyfta upp.
– Jag känner många som ändrat sitt namn bara för att kunna få jobb. När de har sökt samma jobb efter att ha bytt till ett mer svenskklingande namn så har de fått jobbet. Ska det vara så?, undrar Seyvan Rezaei.
Han säger vidare att staten kanske borde sätta press på arbetsgivarna och företagen. De som vill flytta från invandrartäta områden som Bergsjön och Lärjedalen får helt enkelt inte bostad någon annanstans.
Samtidigt menar Annika Bellming att valet av bostadsområde också i stort handlar om att man söker sig till det som känns tryggt och där man har ett nätverk.
Alla som jobbar med integration är dock inte negativa till förslaget. Shiva Aram, vice ordförande på Integrationsnätverket i Biskopsgården, tycker att förslaget är en jättebra idé.
Hon menar att det är positivt för en själv om man försöker komma in i samhället, lära sig språket och att det ger motivation. Men hon tror samtidigt att det kan bli svårare för dem som kommer efter. Hennes erfarenheter säger dock att kvinnorna, i alla fall de iranska, har lättare att anpassa sig.
– Det ligger på varje individ att engagera sig, komma ut i samhället, bli målmedveten och ha en vilja att integrera sig.
Lars H Gustafsson tror inte på argumenten om att det är bättre för barnen att komma till ordnade förhållanden direkt.
– Visst är det viktigt att vi arbetar med att skapa ordnade förhållanden, men de flesta barn föredrar att vara med sina föräldrar oberoende hur förhållandena är.
Tobias Billström säger att de har satt en gräns på fyra år, efter det får familjen komma.
– Det är viktigt att hitta en balans och vi kommer att fortsätta arbeta på det här förslaget sedan när remissvaren kommit in från alla berörda instanser, säger han.
Om kritiken som förslaget fått från olika frivilligorganisationer, däribland Barnläkarföreningen, säger Tobias Billström att synpunkterna är välkända och att de dök upp redan innan utredningen påbörjats.
– Vi måste väga synpunkterna mot varandra. När det kommer till kritan så är det ju kommunerna som tar hand om mottagandet, säger han.
Annika Bellming som är en av dem som arbetar med på flyktingmottagningen i Bergsjön/Kortedala tror att förslaget kommer att göra nyanländas situation svårare.
– Det handlar inte bara om att ta sig i kragen, säger hon.
Lagen kommer gälla från och med den 1 januari 2010 om den röstas igenom. Den 9 mars ska alla remissvar vara inlämnade.
