Att handel med barn, eller trafficking, förekommer i Göteborg är ett faktum. Barn tvingas prostituera sig och de säljs om och om igen till nya köpare i det fördolda. Men det handlar också om det som pågår på gator och torg – barn tvingas tigga, spela instrument eller begå småbrott på order av en vuxen. Kunskapen är bristfällig och myndigheter saknar rutiner kring hur man ska hitta och hjälpa offren.

– Vi vill uppmärksamma problemet generellt, men framförallt vill vi att samarbetet mellan myndigheter ska öka, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist på Unicef.

I måndags höll Unicef en första utbildningssatsning i Göteborg där handläggare från Migrationsverket, Tullverket, Polisen och olika stadsdelförvaltningar möttes för att öka kunskapen om människohandel. Tanken är att utbyta erfarenheter och utveckla metoder för samarbete över verksamhetsgränserna så att arbetet mot trafficking effektiviseras.

– Det som inte har fungerat tidigare är att det inte finns något systematiskt samarbetssätt. Myndigheterna måste se sina olika ansvarsområden och sedan hjälpa varandra, så att det i sin tur gynnar barnen, säger Christina Heilborn.

Mats Paulsson är chef för Polisens traffickinggrupp i Göteborg, och han menar att samarbetet mellan myndigheterna fungerar väl i Västra Götaland just för att det finns en uttalad grupp som arbetar med frågan. I Göteborg ingår fem personer i traffickinggruppen, hos Polisen i Stockholm är de 30. Men där tar det slut.

– Vi ska inte klaga för mycket här i Göteborg, men problemet är att det inte finns andra traffickinggrupper runt om i landet. Det gör det svårt, säger Paulsson.

Traffickinggruppen arbetar utifrån tips och egen spaning. Mats Paulsson berättar att det är oerhört svårt att upptäcka människohandel och det är ännu svårare att bevisa att det är just trafficking det rör sig om. I rätten står oftast ord mot ord och bevisning saknas.

Hur omfattande är handel med barn i Göteborg?

– Vi vet helt enkelt inte. Ingen vet. Men vi vet att det förekommer och att det är vanligare än vad man tror, säger Mats Paulsson.

Både han och Christina Heilborn understryker vikten av att myndigheter måste uppmärksamma att problemet finns och lära sig läsa signaler för att upptäcka fler fall. Att hela tiden fråga sig – kan det vara människohandel?

Mats Paulsson tar ett exempel.

– En flicka kidnappas av en människosmugglare i Kosovo, de är på väg till Sverige där hon ska säljas som prostituerad. I bilen sitter en man och en kvinna i framsätet, flickan där bak ska föreställa dottern. Väl i tullen försöker flickan få kontakt med tulltjänstemännen, men vågar inte veva ner rutan och be om hjälp. De vinkas igenom och ytterligare en flicka har utsatts för människohandel.

– Grejen är att vi måste våga bryta det här mönstret, vi måste bli tuffare. Det är självklart inte enkelt för en tullare att ifrågasätta om flickan där bak verkligen är dotter i familjen, det ska mycket till att fråga – är det här ett traffickingoffer? säger Mats Paulsson

Ökad kunskap och bättre organisering mellan myndigheter kan göra att människohandel minskar, menar Christina Heilborn. Hon hoppas att utbildningssatsningen gör att de berörda parterna i Göteborg enklare kan upprätthålla de nätverk som finns och utveckla dem ytterligare så att det i sin tur leder till en bättre situation.