Sedan tiotals år tillbaka anges ”rekommenderat dagligt intag”, RDI, på livsmedelsförpackningar. RDI är till för att konsumenten ska kunna jämföra innehållet av vitaminer och mineraler i produkten med det som hon eller han behöver.

Begreppet RDI ifrågasätts dock av vissa näringsterapeuter. Alyssia Rydin, som är vice ordförande i Näringsmedicinska terapeutförbundet och näringsterapeut på hälsocentret Hälsa utan gränser, menar att RDI står för ett föråldrat synsätt som går ut på att man med kosten ska minimera näringsbristerna. Rydin menar att ”optimalt dagligt intag”, ODI, är en bättre nivå. ODI motsvarar betydligt högre intag av näringsämnen än RDI.

– Tankesättet med ODI är annorlunda. Det handlar om att optimera istället för att undvika bristsjukdomar, säger Rydin.

För C-vitamin, till exempel, ligger RDI-värdet mellan 60 och 100 mg medan ODI skulle ligga mellan 2 000 och 12 000 mg. För de flesta vitaminer och mineraler är dock skillnaden mellan ODI och RDI mindre än i fallet med C-vitamin.

ODI-modellen grundar sig främst på amerikanska studier. I Sverige tänker man dock i andra banor, menar Alyssia Rydin.

– I Sverige är man konservativa, här håller man sig till RDI, säger hon.

Monika Pearson, som är nutritionist på Livsmedelsverket, bekräftar att verket inte tillämpar begreppet ODI. Istället används ett begreppet rekommenderat intag i de svenska näringsrekommendationerna. Enligt Pearson tar begreppet hänsyn till näringsbehov för tillväxt och funktion samt ger även förutsättningar för en generellt god hälsa. Rekommenderat intag ger även en minskad risk för kostrelaterade sjukdomar, menar Pearson.

Livsmedelsverket ser rekommenderat intag som en optimal nivå och enligt Monika Pearson överensstämmer näringsrekommendationerna i olika länder väl. Näringsrekommendationerna skiljer sig dock en del från RDI som enligt verket bara ska tillämpas för märkningsändamål.

Pearson berättar att Livsmedelsverkets rekommendationer grundar sig på studier om vilket genomsnittsintag som behövs för ett gott näringstillstånd i en grupp.

– Det rekommenderade intaget är sedan vanligtvis lika med det genomsnittliga behovet hos gruppen plus en marginal som täcker hela gruppen. Studierna avser hela grupper av personer, förklarar Pearson.

Monika Pearson anser att RDI är en relevant nivå för konsumenter. Större doser som ODI innebär enligt henne farmakologiska eller till och med toxiska effekter.

– Man vet sedan länge att exempelvis ett högt vitamin D-intag under lång tid är skadligt.

Alyssia Rydin delar inte hennes uppfattning om riskerna med högre näringsintag:

– Det finns inga som helst bevis i några studier som visar att ODI ger toxiska effekter på friska människor. Däremot måste intag ske under kontrollerade former vid läkemedelsbruk samt vid TDI, terapeutiska doser.

– Toxiska följder vid intag av D-vitamin är mycket sällsynt men ny forskning tyder på att doser överstigande 250 µg per dag under flera månader kan ge toxiska besvär hos speciellt känsliga personer. Denna dos är 400 till 900 procent högre än ODI. ODI är en säker nivå att inta som främjar en optimal hälsa, menar Rydin.

Monika Pearson berättar att Livsmedelsverkets rekommendationer baseras på studier genomförda under flera årtionden. Kunskapsmassan byggs kontinuerligt på med nya studier som genomförs i olika länder.

– Nu är D-vitamin populärt att studera. Det kommer att ge underlag till kommande revideringar av våra näringsrekommendationer, tror hon.

Alyssia Rydin anser dock att Livsmedelsverket är långsamt när det gäller på att ta till sig nya rön:

– Det finns i dag en stor kunskap om näringsmedicin, hur olika näringsämnen påverkar hälsan och vilka doser man optimalt bör inta för att förbli vid god hälsa, baserade på vetenskapliga studier. Många av dessa studier är gjorda i USA. Tyvärr kan det ta flera år innan dessa vetenskapliga rön beaktas och leder till att Livsmedelsverket reviderar sina rekommendationer.

ODI innebär för flera näringsämnen flera gånger högre intag jämfört med RDI. Därför kan det vara svårt att få i sig tillräckligt för att nå ODI, påpekar Pearson:

– Det låter inte rimligt med 2 000 till 12 000 mg C-vitamin per dag – vi ska ha en rimlig möjlighet att få i oss det också, säger hon.

Alyssia Rydin instämmer i att det kan vara svårt att genomföra en diet som ger ODI av näringsämnen.

– Man får kombinera kosten med att ta kosttillskott. Tyvärr är det så. Men om alternativet till att ta kosttillskott är näringsbrist och ohälsa är det bättre att ta kosttillskott, menar hon.

– Det stora folkhälsoproblemet i dag är att vi får i oss för lite näring. Det beror på många faktorer som exempelvis minskat näringsinnehåll i livsmedel som en följd av storskaliga odlingsmetoder med mycket kemikalieanvändning och konstgödsel som utarmar jordarna. En engelsk studie visade hur näringsinnehållet i maten dramatiskt minskat sedan 1940-talet. Andra faktorer som påverkat vårt näringsintag negativt är ökat intag av raffinerad kost, ökad stress och miljöfaktorer som tungmetaller och kemikalier i vår livsmiljö. Kroppens förmåga att avgifta sig och försvara sig mot gifter, sjukdomsalstrande organismer med mera är beroende av dess näringsstatus.

– Förr riskerade vi näringsbrister på grund av svält. I dag äter många i Sverige för mycket mat, vi får i oss fler kalorier än vi förbrukar, men paradoxalt nog får vi samtidigt näringsbrister, avslutar Alyssia Rydin.