Kompisboende för unga vuxna med funktionsnedsättningar blir verklighet
Boendekooperativen är här för att stanna. Med den relativt nya boendeformen får personer med funktionsnedsättningar nya möjligheter till ett självständigt liv. Att flytta hemifrån kunde tidigare vara ett val mellan isolering och gruppboende, nu finns möjligheten till att bo själv, samtidigt som man bor tillsammans med en kompis.
Artikel 2:
Allt började med ett samtal till Göteborgskooperativet för Independent Living, GIL, från en förälder som upplevde valet mellan gruppboende och egen lägenhet som ett dilemma. Inget av alternativen var lockande och idén med en ny boendeform växte fram. Året var 2006, men det var inte förrän 2008 man drog i gång boendeprojektet som är ett samarbete med Arvsfonden. Bakom projektet står GIL, en organisation som erbjuder personlig assistans till människor med funktionsnedsättningar.
– Man riskerar att bli ensam och isolerad om man bor själv och dessutom är det problematiskt med färdtjänst, säger Ingrid Nordström, projektledare, som vidare berättar att det andra alternativet – gruppboende inte är så attraktivt för unga med funktionsnedsättning. Alla har en egen vilja och vill kunna bestämma själv. Att bo på gruppboende innebär fasta tider, ingen personlig assistent och service knuten till gruppen istället för individen
Clara och Josefina är två tjejer som varit kompisar sedan de var små, i dag är de 19 respektive 18 år gamla. Deras gemensamma intressen är bad och musik, de tycker om att gå på stan och äta på McDonalds som vilka ungdomar som helst. Men att flytta ihop och dela lägenhet har fram tills i dag bara varit något de kunnat drömma om, båda har funktionsnedsättningar och är beroende av sina personliga assistenter dygnet runt. Drömmen ser dock nu ut att bli verklighet.
Den relativt nya boendeformen är en så kallad kooperativ hyresrätt. Tanken med kooperativet är att det ska vara som en sammanslagning av tre lägenheter, samtidigt som man har en egen tvåa har man även tillgång till ett gemensamt utrymme på ungefär 40 kvadrat.
Clara och Josefina bor båda fortfarande hemma och tillhör den generation som växt upp med personliga assistenter. En ny generation som även har nya önskemål.
– Min dotter Josefina har haft assistans i tio år och jag vill känna att hon har ett fritt liv och kan bestämma själv så långt som det går. På ett gruppboende skulle det inte bli så, säger hennes mamma Annika Ström.
Själva idén med kooperativen är att sammanföra behovet av personlig assistent med det egna självbestämmandet och ett eget liv med allt vad det innebär. Och för att göra slag i saken har GIL valt att gå sin egen väg. En väg som resulterat i flera påbörjade boendekooperativ. Den 28 augusti startar bland annat ett kooperativ i Mölnlycke – ett arbete som pågått i elva månader.
Målet med projektet är att stötta människor till att bilda kooperativ och individuella boendeformer. Samtidigt tycker GIL att det är viktigt att samla och sprida vidare informationen och ett mål är att ge ut dokumentationen av projektet i form av en handbok.
Berit Palmgren Wahlin, mamma till Clara, berättar de vill att deras döttrar ska fortsätta ha möjlighet till att göra vad de vill.
– Vi vill att våra döttrar ska bo centralt eftersom de är aktiva. Och eftersom de känt varandra sedan de var mycket små kändes det väldigt naturligt att de skulle dela lägenhet där de samtidigt har sina egna domäner och kan leva ett eget liv, säger Berit och Annika fyller i:
– Det är en verklighet nu att få vara ungdom, att leva efter sina egna villkor.
Artikel 2:
Unga vuxna som flyttar till boendekooperativ kan få mindre assistans eller till och med bli utan.
– Om Försäkringskassan inte godkänner lika många timmar som tidigare kan ungdomarnas liv bli både isolerat och inrutat, säger Louise Edqvist, jurist på GIL.
Kritiken riktar sig till förslaget på ändringar i lagen om stöd och service LSS, som FRIA skrivit om i tidigare och som, om den röstas igenom, kan träda i kraft 2010. Den hårda kritiken består i att politikerna vill spara in tre miljarder på fyra år och då väljer att dra ner på assistanstimmarna utan att se till konsekvenserna, enligt Louise Edqvist som tycker att förslaget är diskriminerande för personer med funktionsnedsättning.
– Vad som slår oss är att personer som haft personlig assistans i 14 år helt plötsligt blir av med den helt och hållet, säger hon.
Nu är hon dessutom orolig att förslaget kommer att påverka GIL:s boendeprojekt som är till för att få ut unga vuxna till ett självständigt liv och boende. Hon menar att många riskerar att hamna i kläm.
– Försäkringskassan klockar alla moment och bedömer människors behov på ett helt annat sätt, förklarar Louise Edqvist som är orolig för att samhället är på väg att institutionaliseras.
– Den nya lagen främjar inte till att få ungdomar att flytta hemifrån, tvärtom skrämmer den dem till att fortsätta bo hemma, säger hon.
Samtidigt är det många ungdomar som vill flytta hemifrån och frågan Edqvist ställer sig är: ”Hur ska de klara sig om de inte får den assistans de behöver?”
