Att komma till ett helt nytt land utan att veta vilka regler, lagar och samhällskoder som gäller är svårt. Från politiskt håll finns direktiv att nyanlända svenskar ska få samhällsinformation, för att underlätta integrationen. Enheten för samhällsinformation, som är navet för det här arbetet i Göteborg, finns i några av Angereds gymnasiets korridorer. Här hålls samhällskurser för nyanlända svenskar på modersmål. De arabisktalande deltagarna är flest, främst på grund av den stora flyktingtillströmningen under Irakkriget. Därefter kommer den somaliska gruppen.

– Myndigheterna har insett att de har en chans att nå de här grupperna. Studiebesök på arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kronofogden och Skatteverket är en del av upplägget, berättar Sofia Hendriksen som jobbar som koordinator på Enheten för samhällsinformation.

Sofia Hendriksen är utbildad socialantropolog och hon har jobbat med samhällskurserna sedan starten 2008.

– Göteborg ligger i täten i det här arbetet i Sverige, menar hon.

För den som precis fått sitt uppehållstillstånd ordnar Introduktionsenheten i Göteborg med ersättning och sysselsättning. De två första åren i Sverige, efter beviljat uppehållstillstånd, kallas för introduktionen. Man har då rätt till introduktionsersättning och ska som motprestation delta i SFI-undervisning och i samhällskursen, som båda är obligatoriska.

Tidigare var samhällsinformationen en del av SFI och gavs då på svenska. Nu har SFI istället bara språkfokus och samhällsdelen har avknoppats till en egen kurs. Närvarokraven är stränga på samhällskursen, hundra procents närvaro gäller för att få sin introduktionsersättning. Kurserna började hållas i slutet av mars 2008 och hittills har ungefär tusen personer genomgått kursens alla delar.

Bushra Hassan har bott ungefär ett år i Sverige. Hon är nöjd med kursens innehåll och säger att det är bra att veta om sina rättigheter och sina skyldigheter. Tre timmar i veckan har hon och klasskamraten och landsmannen Sandar Mahmood samhällslektion. Båda berömmer kursen men säger att de skulle vilja att den gick snabbare.

Sandar Mahmood berättar att han särskilt uppskattat studiebesöket på Trafiksäkerhetsverket – i Irak var han nämligen trafikingenjör. Han skrattar åt frågan om skillnader mellan trafikarbetet i Sverige och Irak.

– Självklart är det skillnad, säger han.

Han säger också att även de som varit här längre än hans åtta månader borde gå utbildningen. Han menar att han, tack vare kursen, har mer information än andra som varit här längre.

Deltagarna guidas genom kursen av en samhällsinformatör som är dubbelspråkig och håller lektionerna på deltagarnas modersmål. I de flesta fall har informatörerna akademisk bakgrund och erfarenhet av integrationsfrågor. Och, kanske viktigast av allt, egen erfarenhet av att vara nyanländ svensk.

– Jag lär mig mycket om vilka problem de möter, säger Wathik Shawki, samhällsinformatör på arabiska, som varit med från starten.

– Och så får jag vara med och lösa problem och se vilka vägar de kan ta för att hitta lösningar.

Wathik Shawki kommer ursprungligen från Irak och har bott 19 år i Sverige. Han säger att för hans kursdeltagare är det den information som rör deras vardagsliv som är viktigast. I hans klass pratas det mycket om familjens roll i samhället och om barnuppfostran och jämställdhet.

En utvärdering av samhällskursen har gjorts av Fou i väst (Forskning och utveckling inom välfärdsområdet) som heter ”Dialog i centrum”. Den visar på mycket positiva omdömen från de inblandade.

– Vi trodde att det skulle finnas fler kritiska synpunkter från de deltagande än vad som fanns, säger Eva Sennemark, socialantropolog, som tillsammans med kollegan Anette Moberg gjort utvärderingen.

Utvärderingen bygger på observationer från klassrummen och gruppintervjuer med ett femtiotal av kursdeltagarna och deras respektive samhällsinformatör.

– Både deltagarna och samhällsinformatörerna har känt att utbildningen har varit viktig, säger hon.

Sofia Hendriksen säger att man försökt anpassa kursens utformning efter vilka deltagarna är.

– I den kurdiska gruppen har vi till exempel många unga män som kommit hit själva och de är inte så intresserade av familjefrågor, eftersom att de inte har familj själva. Då försöker vi anpassa informationen så att den passar deras livssituation mer.

Analfabeter och akademiker går i samma grupper, något som Wathik Shawki ser som en tillgång då han menar att det skapar en bättre dialog och ger en levande diskussion i klassrummet. Inte heller Sofia Hendriksen ser det som ett problem utan påpekar att alla har samma behov av samhällsinformation.

Hon berättar att ibland så förekommer det att fel information sprids landsmän emellan. Det kan handla om vad som gäller med olika bostadskontrakt, då några trott att andrahandskontrakt automatiskt övergår i förstahandskontrakt och försent insett att så inte är fallet. Här fyller kursen en viktig funktion så att deltagarna inte behöver ta beslut på fel grunder.

På schemat står också samtal och diskussion. Det diskuteras kring kulturkrockar som kan uppstå, eller har uppstått, då den egna kulturen möter den svenska. Det pratas om könsstympning och hedersproblematik.

– Det blir ibland heta diskussioner men de sker på neutral mark. Samtalsledarna har själva en fot i den kultur de möter i klassrummet och det underlättar diskussionerna, säger Sofia Hendriksen.

Hon är medveten om risken att det blir pekpinnar men poängterar att det inte är tanken.

– Det som det går ut på, är att ge människor bättre verktyg för en bra start i Sverige, säger hon. Det finns de deltagare som menar att de har mer och bättre information på fötterna efter kursen än vad en del landsmän har efter tjugo år i Sverige.