Inte fel att välja soffan på söndag
Det finns många kandidater i EU-valet som jag gillar. Carl Schlyter är troligen den bästa svenska politikern inte bara i EU-parlamentet utan även om man jämför med alla i riksdagen. Eva-Britt Svensson är utan tvekan en av de bästa politikerna som Vänsterpartiet har. Junilistans Sören Wibe är nog den bästa sossen som suttit i EU-parlamentet. Och så har vi Piratpartiet som nu på allvar verkar utmana de etablerade.
Finns gott om bra alternativ att välja på alltså. Ändå kommer jag inte välja någon av dem. Jag gör istället som majoriteten och lägger mig på soffan.
När alla partier tjatar om vikten av att gå och rösta och ingen media granskar eller ifrågasätter det, så är det dags att dra öronen åt sig. Och den svenska mediekåren låter inte bara bli de kritiska frågorna, utan de sällar sig till partiernas tävlan om vem som är mest röstpropagerande. Verkar du inte för att få alla till vallokalerna, ja då är du emot allmänna val och den representativa demokratin. Och är du emot den representativa demokratin så är du emot demokrati, punkt. För någon annan form av demokrati finns inte i det svenska mainstreamsamtalet.
Hur det blir med demokratin när alla partier och all media propagerar för en sak, och en majoritet av befolkningen är av en helt annan uppfattning, är det dock ingen som reflekterar över.
Några tidningar ger ut hela bilagor vars enda syfte är att få oss att rösta, medan andra har dagliga återkommande gå-och-rösta-artiklar. Längst går dock Aftonbladet som erbjuder fem hundra spänn för att få fler att rösta.
Visst kan man gå och rösta på söndag om man ser något positivt med det. Men det är absolut inget fel med att låta bli. Om man är emot hela supermaktsprojektet finns det ingen anledning att legitimera det med en röst. För vi får inte glömma att EU aldrig kan bli demokratiskt.
Ju mer makt parlamentet får desto mer flyttas makten från de nationella parlamenten och regeringarna. Och även om de nationella församlingarna inte är mycket att hänga i granen är de betydligt närmare oss än EU-parlamentet.
I Sverige finns drygt 7 miljoner röstberättigade, vi får utse 18 av de 736 ledamöterna i EU-parlamentet. Ledamöter som tillbringar en stor del av sin tid i en kringresande cirkus ett par hundra mil härifrån. Det innebär att varje ledamot ska representera 400 000 personer (30 fullsatta Globar). Och varje sådan ledamot, som alltså representerar 400 000 personer, utgör sedan endast 1,35 promille av parlamentet. Vilken möjlighet får vi då, var och en av oss, att påverka de lagar och regler som styr våra liv?
Om å andra sidan makten ligger i ministerådet och kommissionen kommer beslut att tas bakom stängda dörrar av politiker och byråkrater som utsetts av någon som utsetts av några som utsetts av oss väljare. I bästa fall. Och när representativiteten går i 3–4 led är den avskaffad. Det blir ungefär som med viskleken, av det som sades i början finns inget kvar.
Så hur du än vänder och vrider på det kommer EU aldrig att bli en demokratisk supermakt. Det kommer att bli (fortsätta vara) en supermakt som bygger murar och reser vapen mot resten av världen. En supermakt som har den eviga tillväxten och därmed utsugandet av jordens sista resurser inskriven i sin grundlag. En supermakt som bygger upp ett eget FBI och alltmer kränker invånarnas integritet. Men aldrig en demokratisk supermakt. Det av den enkla anledningen att EU är för stort. Alldeles för stort. Redan nationalstaterna är för stora för att bygga verklig demokrati och med EU blir det många resor värre.
Så om man vill se en ekologisk och solidarisk värld, då finns det betydligt viktigare saker att ta sig för på söndag än att rösta.
Varför skicka iväg Schlyter till Byssel när han skulle kunna hamna i riksdagen istället för någon av hans EU-kramande partikamrater nästa år? Där skulle han kunna driva ett utträde ur EU och därmed på riktigt verka för en bättre värld.
