– Vid det här laget är vi jävligt luttrade, konstaterar Erik Helgeson i Hamnfyrans styrelse.

Konflikten i hamnen har pågått i snart två års tid och handlar om att det icke LO-anslutna Hamnarbetarförbundet – som organiserar cirka åttio procent av de fackligt anslutna arbetarna i hamnen – inte deltar i förhandlingarna med arbetsgivaren Göteborgs Hamn då företagets centrala kollektivavtal är skrivet med Transportarbetarförbundet. Eftersom de tre parterna inte kunnat enas om Hamnarbetarförbundets roll och inga centrala lösningar kommit har man befunnit sig i ett klassiskt dödläge under lång tid i Göteborg.

Nu utlyser Hamnarbetarförbundet en dygnslång strejk på måndagen den 17 augusti. Dessutom kommer övertidsblockader under hela veckan. Ungefär 600 arbetare påverkas av strejken, som har stöd av lokala avdelningar av Hamnarbetarförbundet runtom i landet.

– Ledningen hävdar gärna att frågan ska lösas centralt, men vi menar att det måste gå att hitta en lokal lösning som fungerar i Göteborg, säger Anders Möller.

Tidpunkten för strejken är vald med tanke på de 50 personer som sägs upp från sina arbeten i hamnen den månaden. Ett beslut som Hamnarbetarförbundet hävdar att man hade gått emot om man hade givits plats vid förhandlingsbordet.

– De som fått sparken skulle aldrig behövt gå, så på det viset är tidpunkten symboliskt vald. Företaget har tagit in mängder med extrapersonal, och även de som fått sparken har fått beskedet att de ska kunna jobba 100 procent. De förs över i en osäkrare anställningsform och det kan vi inte acceptera, säger Anders Möller.

För sin del försöker Göteborgs Hamn hitta en lösning, även om de precis som Hamnfyran inte är alltför optimistiska.

– Vi jobbar väldigt intensivt med att försöka undvika varslet. Vi har flera ytterligare möten planerade nästa vecka, säger hamnens förhandlingschef Peter Svanberg.

Hamnarbetarförbundet markerar tydligt att de kommer att genomföra konfliktåtgärden så länge de inte får insyn i förhandlingarna.

– Det har fungerat utmärkt förr mellan Transport och Hamnfyran. Vi har kunnat träffas och komma överens och därefter har Transport skrivit under avtalen i sista hand. Men vi vill ha en plats vid bordet, säger Anders Möller.

Men det är inte aktuellt, menar Peter Svanberg.

– Det går inte att förhandla två gånger med två olika parter. Det slutar med att vi inte blir överens med någon. Det testades några gånger under hösten och ledde inte till någonting.

Enligt honom är det hos de båda fackförbunden som bollen ligger för att en överenskommelse ska bli färdig.

– Vi vill inget hellre än att de ska bli parter. Den bästa lösningen nu är att Hamnfyran får kollektivavtal på Sverigenivå.

Men hamnen har ett ansvar som arbetsgivare, menar Anders Möller.

– Företaget måste ligga på mer. De kan inte gömma sig bakom att det ”sker saker på sikt” eller att man vill se ”centrala lösningar.” Det är nåt som fungerar här och nu som krävs.

När det gäller de uppsagda arbetarna menar Hamnarbetarförbundet att det rimmar illa med att hamnen haft bemanningsproblem under sommaren och tvinats ta in mycket extrapersonal.

– Vi är drabbade precis som all annan svensk industri. Våra tjänster har gått ned med mellan tio och femtio procent. Och under sommaren är trettio procent av mannarna på semester. Då är det också enkel amtematik att vi tvingas kalla in blixtpersonal och folk får jobba dubbla skift Det krävs ingen Einstein för att räkna ut att det påverkar bemanningen, säger Peter Svanberg.

Frågan är om dödläget realistiskt kan lösas denna gång. De centrala diskussionerna har pågått i över ett och ett halvt år. Men någon gång måste en lösning komma, menar Möller:

– Du får inte ett företag att fungera på det här sättet.