Lena träffade Kalle för fyra år sedan. Hon berättar att han var charmig och utstrålade trygghet. Att han dessutom var polisbefäl och jobbade mot mäns våld mot kvinnor och trafficking var ett extra plus, tyckte Lena som tidigare levt i ett misshandelsförhållande.

– Han verkade perfekt för mig, minns Lena.

De blev snabbt ett par och tillbringade snart den mesta tiden tillsammans. Även när han var på jobbet ringde han många gånger per dag och ville träffa henne över en lunch.

– Kontrollen var inlindad i omsorg och jag tyckte att det var lite charmigt till en början, men sedan blev det för mycket.

Hon berättar att kontrollen blev uppenbar när hon en dag gick ut från NK. Han hade hela tiden hade koll på var hon befann sig. En polisbil körde upp vid henne, Kalle klev ur och tvingade in henne i bilen.

– Jag ville inte åka med. Men det var pinsamt. Hade jag skrikit hade folk på gatan trott att jag gjort något.

Då kom det första slaget. Kalle grät efteråt och bad om ursäkt. Och Lena accepterade den.

– Jag hade inte haft en relation på länge utan ville tro honom om gott.

Men mönstret återupprepade sig gång på gång, snart även med sexuella inslag.

– Han höll fast mig och tryckte upp mig mot väggen. I sängen tog han polisgrepp på mig som inte ger några skador.

Lena berättar att han även isolerade henne socialt. Hon skulle inte prata så mycket med vänner och släktingar, särskilt när han var närvarande. För att det inte skulle bli så uppenbart fyllde han dagarna med aktiviteter. När till exempel Lena och Kalle besökte vänner och familj i en annan stad, menade han att de skulle göra stan själva och hyrde rum på hotell istället för att bo hos närstående.

– Under en sådan natt försökte han sticka in handen i ändtarmen. Den sprack och jag var livrädd.

Lena berättar att våldet blev grövre och mer öppet. När hon tippade och vann på en okänd häst på Täby galopp blev han rasande och slog henne över ansiktet och ryggen, inför restauranggäster.

– Men våldet var också psykiskt. Vid en grillfest hemma hos mig säger han plötsligt att han skulle vilja se en blåtira på mig. Han reser sig upp, jag duckar och han går tätt och hotfullt förbi.

Kalle ville flytta ihop med Lena och det var det som utlöste deras sista gräl den 5 augusti 2008.

– Då var det sexuella våldet värre än vanligt, det var blod i hela sängen. Han bröt också några revben.

Misshandeln fortsatte flera dagar. På söndagen den 10 augusti lyckades Lena ringa polisen.

– Polisen på länskommunikationscentralen skulle först skicka en patrull, men ändrar sig och ringer Kalles mobil i stället. Han förklarar att vi bara grälat och har situationen under kontroll. Därefter blev han fullständigt galen!

Det sista Lena minns är att hon lyckas larma igen och att patrullen kommer. De tar hennes mobil som snart fylls med hotfulla sms eftersom Kalle lyckas komma undan. Hon förs medvetslös in till Södersjukhuset.

På Akutvårdsmottagningen för våldtagna kvinnor säkras bevisen. Polisen gör en anmälan om grov våldtäkt och misshandel och begär att Kalle ska anhållas. Men ärendet går vidare till polisens interna utredning, CU, som häver anhållningsordern.

– Det var min port till rättslösheten, säger Lena.

När hon skrivs ut får hon en plats på ett högriskboende i en kranskommun till Stockholm. Väl där försökte CU komma i kontakt med henne för att hålla förhör.

På grund av den sekretess som omgärdar de som placerats i skyddsboende förmedlades kontakten genom verksamhetschefen Anita, som fortfarande minns samtalen med CU med obehag.

– Man ringde upp och lät oss förstå att vi minsann inte skulle undanhålla information om någon de ville komma i kontakt med. Det kändes som ett hot i förtäckta ordalag, säger Anita.

Kvinnojouren anmälde sedermera CU för olaga hot, men utredningen lades ner. Anita, med nära tre decenniers erfarenhet av arbete inom psykiatrin och på kvinnojourer, är besviken men inte förvånad.

– Det är en myndighet som är svår att få bukt med, man håller varandra om ryggen, säger hon. De poliser som har civilkurage är inte alls så synbara. Det blir dubbelt så mycket jobb för att få till besöksförbud om den som misshandlat är polis.

Snart hämtas Lena till ett åtta timmar långt förhör på CU, utan att få något att äta eller dricka, och utan någon med som stöd –eftersom utredningen var hemligstämplad. Därefter säkrades dna på de blodiga lakanen.

Kalle hävdade i sitt förhör att allt var en missuppfattning, att han hållit fast Lena när hon var upprörd.

– Han förklarade att han bara varit passionerad, säger Lena som läst en del av förhöret.

Lena berättar att Kalle även hotade läkaren som utfärdat rättsintyget när hon inte ville ändra det som han ville. Det ledde till en polisanmälan från läkarens sida. Läkaren, Ann Vilkas, vill inte uttala sig om ärendet.

Kan du bekräfta att du polisanmält Kalle för hot?

– Jag kan inte kommentera någonting som har med mina patienter att göra.

Trots rättsintyg, vittnesmål från vänner och poliser och en beslagtagen telefon med hotfulla sms, lade CU ner utredningen.

– Därför att sms:en inte gick att spåra till Kalle, sa de, säger Lena.

Hoten via sms fortsatte och Lena var tvungen att byta boende flera gånger. Lena visar upp hotfulla sms och mms som visar tortyr på andra kvinnor. Från sin anonyma telefon skrek han att han skulle ”krossa henne så att det stänkte på väggarna”.

Lena har anmält alla hot till polisen vilka har vidarebefordrat dem till CU. Lone Callias, närpolischef i Åkersberga, tog emot en av anmälningarna. Hon betecknade de återkommande brotten som grov kvinnofridskränkning.

– Tyvärr är fallet sekretessbelagt och eftersom det är en polis som är anklagad har jag överlämnat anmälan till CU.

Och alla anmälningar från Lena och även andra, som anmält Kalle för våldtäkt, har lagts ner. Varje gång det hänt har det triggat Kalle att skicka fler sms och mms. I april hotade Kalle via sms och telefonsamtal att skjuta henne. Lena har begärt besöksförbud och larm 24 gånger och även överklagat ett avslag till tingsrätten. Men tingsrätten gick på CU:s linje.

– Nu har jag överklagat besöksförbudet igen och blivit lovad en förhandling i tingsrätten.

På CU har hon haft tre utredare. Den senaste, Eje Ekegren, vill inte uttala sig utan hänvisar till chefsåklagare Kristian Augustsson på Riksenheten för polismål. Kristian Augustsson säger att han nyligen tagit tag i fallet och har läst sammanställningen. Eftersom utredningen om misshandel och våldtäkt är nedlagda handlar arbetet nu bara om hoten via mms, sms och telefonsamtal.

– Utredningarna har inte kunnat knyta Kalle till brotten, det kan ha varit någon annan som har velat sätta dit honom, säger Kristian Augustsson.

Han berättar att det hela tiden kommer in nya anmälningar och att nya utredningar har inletts som han hoppas kan ge bättre resultat.

– Det är ju angeläget att det här reds ut, både för Lena och Kalle.

Varför är utredningen om misshandel och våldtäkt nedlagd när det finns rättsintyg och vittnen?

– Trots det har man inte lyckats bevisa att han är skyldig. Jag utgår från att de prövat bevisen.

Men Lena har inga förväntningar på att Kalle ska fällas för brotten.

– I dag fick jag ett yttrande som Augustsson skickat till tingsrätten där han avråder från förhandling om besöksförbudet. Det är uppenbart att de skyddar Kalle till varje pris.

Kristian Augustsson säger att tingsrätten hade begärt ett yttrande.

– Vi gav dem samma svar som du fick.

Lena, Kalle och Anita heter egentligen något annat.