Det kan tyckas att det egentligen inte är någon nyhet, trafiken bara flyter på som vanligt, men vi tycker att det är något stort. Om alla argument som har kommit fram som hävdar att Göteborg behöver en ny tunnel bredvid Tingsstadstunneln hade varit sanna, skulle trafikkaos varit ett oundvikligt utfall. Det är egentligen ingen överraskning att trafikkaoset uteblev.

Den som blickar ut över det som händer runt om i världen ser en ny och spännande trend i trafikplaneringen i de mer progressiva städerna. Trenden heter ”vägbantning” eller på engelska ”road dieting”. Städer som London, Paris och New York har börjat minska vägkapaciteten samtidigt som kollektivtrafiken byggs ut, istället för att bygga nya vägar.

De har insett att varje ny väg som byggs i en högt belastad trafikmiljö har lett till en ökning av trafiken och därmed en försämring av framkomligheten på sikt. Hur många gånger måste vi i Sverige upprepa samma misstag innan vi börjar inse att det inte går att bygga bort trängseln på detta vis?

Miljarder planeras att plöjas ner i Marieholmstunneln vilket tveklöst kommer att leda till en fortsatt anpassning av staden till ökande biltrafik. Detta trots att alla säger sig vara överens om att utsläppen av växthusgaserna måste minska och stadsluften förbättras.

Erfarenheter från pågående reparationsarbete vid Tingsstadstunneln och det uteblivna ”trafikkaoset” borde få makthavare att kraftigt ifrågasätta om en ny tunnel vid Marieholm verkligen behövs. Arbetet vid Tingstadstunneln var inte helt smärtfritt och framkomligheten var försämrad trots att flera bussar har satts i trafik över älven. Men med betydligt fler bussar kunde den normala framkomligheten bevarats.

Att minska vägkapaciteten är inte så smärtsamt som det låter om man, som i London, samtidigt ökar kollektivtrafikens kapacitet. Det enda sättet att klara av den pågående regionförstoringen utan allvarliga miljökonsekvenser är om det ökande resandet sker genom kollektivtrafik.

På längre sikt behöver Göteborg mer spårbunden trafik men på kort sikt är det busstrafik som kan lösa problemet. ”Tänk tåg men kör buss”, är det motto som behövs. Om busstrafiken ska bli effektiv får bussarna helt enkelt inte fastna i annan trafik. En del av vägnätet bör därför göras om till bussfiler. Det är knappast en utopisk dröm, BRT, ”Bus Rapid Transport” som det heter, är en del av vardagen på många platser som Bogota, Paris och även närmare hemma, i Lund.

Det är inte helt utan ironi att planerna för en ny stadsmotorväg finns just i Göteborg. Innan London började minska vägkapaciteten beställdes en studie om vad som faktiskt har hänt på olika platser runt om i världen när vägkapaciteten har minskats. Det visade sig att trafikkaos ytterst sällan uppstod. De flesta fall som studerats har varit där kapaciteten har begränsats på grund av vägarbete, som är fallet nu med reparationerna i Tingstadstunneln, eller där vägar har stängts på grund av naturkatastrofer. I den engelska studien fanns väldigt få exempel där en stad medvetet minskat sin vägkapacitet, men Göteborg var ett av de få fallen. Londons beslut att minska vägkapaciteten är delvis baserat på en studie vilken inkluderat vägkapacitetsminskningar i Göteborgs centrum. Göteborg har med andra ord tidigare varit en förebild. Vad är det som har hänt?