Barn med svåra uppgivenhetssymptom hotas av utvisning, vilket gör att de får ännu svårare att klara livet. Flera är i sista stadiet, det vill säga apatiska, sondmatade och bara andas. Det här beskrivs bland annat i den nya boken De apatiska, av journalisten Gellert Tamas.

Det är viktigt att skapa fler lagliga vägar för även annan migration än flyktingmigration, som regeringen och Miljöpartiet de gröna har kommit överens om vad gäller arbetskraftsinvandring. Det innebär inte att man kan blunda för de problem som finns i nuvarande system. Vi anser att praxis måste ändras när det gäller flyktingbarn och tillämpas generöst.

Enligt socialförsäkringsutskottet i riksdagen var det inte meningen att bedömningarna av humanitära skäl skulle bli hårdare än i den gamla lagen:

”Utskottet vill framhålla att någon skärpning i förhållande till nuvarande tillämpning inte är avsedd. Beträffande prövningen av ärenden som rör barn är syftet med förslaget tvärtom, vilket regeringen särskilt anger, att mildra nuvarande praxis så att portalparagrafen får det genomslag som avsågs redan när bestämmelsen infördes.”

Ett exempel är en familj som kom från en krigssituation och har tre barn. Den yngsta var bara fyra år och klarade sig bra. Familjen gömde sig efter avvisningsbeslutet. Oron, isoleringen och fruktan att återsändas bröt ner tonårspojkarna. De togs in på barnpsykiatrisk vård, men försämrades successivt. Tonåringarna gav upp hoppet, slutade äta, slutade prata och låg till sängs eller satt i rullstol. Fadern var hos dem dagligen och familjen hade stöd av en grupp inom Svenska kyrkan men till slut fick hela familjen bo på barnpsyk.

Sedan kom det nya beslutet att de skulle få stanna i Sverige. Kort därefter var pojkarna fortfarande avmagrade och kunde knappast gå men försökte på alla sätt. Stämningen hade radikalt vänt.

En gemensam bakgrund för traumatiserade unga är att de gett upp hoppet om framtiden och ett normalt liv. Bakom sig har de svåra erfarenheter från sina hemländer och krigssituationer. De som är lite starkare och som har mer erfarenheter väljer att försöka ta sina liv. De yngre lägger bara av och går in i ett apatiskt tillstånd, blir kontaktlösa och matvägrar.

De fall vi har träffat på har haft kontakt med olika psykiatriska kliniker och alla har försökt att skydda och behandla dessa unga. Vändningen har dock inte kommit förrän familjerna fått uppehållstillstånd och känt sig trygga. Rättspraxis måste fungera enligt lagstiftarens intentioner. Se till att agera migrationsminister Tobias Billström!