Varför lämnade du Miljöpartiet i Göteborg?

– Eftersom jag upplevde bristande intresse för integration och för att vi hade olika uppfattningar om hur vi ska bli bäst på miljö.

– Vi hade som mål att göra kollektivtrafiken till ett konkurrenskraftigt alternativ till bilåkande, men det har vi inte levererat. Jag har tidigare drivit frågan att kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri, det kanske inte är realistiskt nu men den borde i alla fall bli billigare. Och så behövs det satsningar på bättre kvalitet och fler avgångar.

– Det handlade också om att jag tycker att kommunfullmäktige ska vara det högsta beslutande organet, eftersom de som sitter där är folkvalda. Nu tas viktiga beslut i kommunstyrelsen och i andra forum, som av tjänstemän eller i informella nätverk.

– Det fanns en rad frågor där jag var mycket besviken och att de beslutade sig för att avveckla verksamheten för mångkulturell utveckling var droppen. Då fick jag nog.

Hur var det att vara politisk vilde?

– Det var en intressant upplevelse. I omröstningar kunde jag rösta efter vad jag tycker, till exempel i den senaste voteringen om Torslanda. Då var det bara jag och Karin Pleijel som röstade mot Miljöpartiets linje.

Är det svårt att ha en egen åsikt när man sitter för ett parti?

– Ja, politiken är ett lagarbete och jag tar aldrig avvikande ställning som strider mot våra överenskommelser. Men just i hjärtefrågor borde man ta ställning och avvika ibland.

Varför är du tillbaka i Miljöpartiet nu?

– Jag tycker fortfarande att Miljöpartiet är det bästa partiet och jag tror att möjligheterna är större än de hinder som jag ser. Att hoppa av var inte tänkt som en protestaktion, men det verkar ha fått flera att fundera på det här med integration, så jag tror vi kommer att satsa på den frågan. 

– Jag hoppas också att det blir kraftigare satsningar på kollektivtrafiken. Man måste hela tiden kämpa för de frågor som man tycker är viktiga.