Nu går jag ur kyrkan eftersom man legitimerar köttätande med allehanda teologiskt trams. Det kan jag av etiska skäl inte acceptera.

Tro inte att jag är bitter nu eller att jag har tappat tron. Tvärtom, jag ber varje afton för mina nära och kära och för alla världens medmänniskor som lider och har det svårt. Jag tror också på en god Gud som aldrig är långt borta även om vi går vilse. Hon finns där i vårt inre, då vi är skapade av samma stjärnstoft. Med samma ögon som vi ser Gud ser hon oss. Varje varelse är i sanning ett Guds ord. Jesus vittnar hela tiden om en Gud som är kärlek, ande och sanning. Det är en Gud som bor i våra hjärtan och som har skapat både djur och människor.

Gör vi våra hjärtan hårda och firar vår mästares födelsedag genom att äta styckmördade grisar, så får vi också ta konsekvenserna. Köttet står för en allt större del av växthusgaserna. Skogarna huggs ner för foderodling. Influensor frodas i djurfabrikerna och Världscancerfonden varnar för att rött kött ger cancer samtidigt som det mättade fettet göder hjärt- och kärlsjukdomar. Dessutom leder den ökade köttkonsumtionen till svält, eftersom matpriserna ökar då foderproduktionen kräver enormt mycket jordbruksmark.

Sammanfattningsvis: Med det onda öga som vi ser på djuren ser också Gud på oss.

Jesus dömde inte människor, men han var modig och drev med en piska av repstumpar ut dem som sålde oxar, får och duvor från offertemplet i Jerusalem. Jesus agerande var knappast en spontan handling utan en väl genomtänkt symbolisk aktion med ett djupt etiskt budskap: Gud har inte behag av grymt dödande och Jesus har kommit för att frivilligt offra sig i kärlek för att även göra slut på blodsofferkulturen.

Det är dags för kyrkan att våga konfrontera de samhällskrafter som av ekonomiska orsaker upprätthåller den höga köttkonsumtionen. Jag tänker speciellt på LRF och de bondeägda livsmedelsföretagen. Det är inte så konstigt att de vurmar för kött, eftersom 80 procent av Sveriges jordbruksmark används till djuruppfödning i form av foderodling och betesmarker.

Köttfrågan är så mycket mer än bara en privatmoralisk fråga. Det är en konkret andlig fråga som kyrkan måste ta tag i om man inte vill förlora den nya generationens sökare som tenderar att äta vegetariskt i allt större utsträckning.