Vi tycker att vi är civiliserade människor. För i vår köttindustri har djuren det bra. I Bregottreklamen ser vi korna traska på egen hand ända bort till strandkanten. Lyckliga och fria. Svenskarna tror på en svensk modell även när det gäller djurhållning. Man kan slå sig för bröstet och säga att man bara köper lokalproducerat kött, men Djurrättsalliansens undersökning visar att det industrialiserade helvetet inte bara finns någon annanstans. Det finns överallt i en industri där individer reduceras till produktionsredskap.

”Vi måste se över våra rutiner”, sade Lars Hultström, före detta ordförande för Swedish meats och styrelseledamot i Svenska djurhälsovården. Rutiner? Är det ett rutinproblem, det som en stor del av Sveriges alla grisar utsätts för? Är det ett rutinproblem att man brister så i sin djurhantering att man glömmer att lägga strö under grisarna? Att man låter grisarna stå i sin egen avföring och att man inte upptäcker att det ligger döda och ruttnande grisar i boxarna?

Nej, det är ett strukturellt problem som kommer att bestå så länge vi accepterar en storskalig köttproduktion där effektivitet och profit går före mänsklighet, och så länge vi konsumenter väljer varor i butiken baserat på vanor och bekvämlighet istället för på medkänsla.

I Sverige är vi stolta över att ha världens strängaste djurskyddslagstiftning. Men om djuren har det så här i vårt land vill jag inte ens veta hur de har det i andra länder. På många håll i världen saknas helt lagstiftningar kring djurhållning.

Och detta använder Lars Hultström som argument. ”Djuren har det i alla fall mycket bättre här än i andra länder”, säger han till SVT. Varför det skulle vara en giltig ursäkt eller en acceptabel förklaring till djurplågeriet i Sverige har jag svårt att förstå. Men en sak vet jag: Det vi gör mot djuren, det går aldrig att förklara eller ursäkta.