Göteborg är inte en tillgänglig stad. Det vittnar många av invånarna om. Affärer som man inte kan ta sig in i, trappsteg som hindrar, kullersten som gör att man tvingas ta en annan väg, ojämn mark som gör en rädd att ramla, spårvagnar som man inte kan komma in i och bussar utan information om var de är på väg. Listan kan göras lång.

För att åtgärda bristerna i samhället antogs den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare år 2000. Den innebär bland annat att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig. Sprunget ur handlingsplanen infördes en ny paragraf i plan- och bygglagen om att enkelt avhjälpta hinder ska tas bort från alla offentliga lokaler och allmänna platser. Dit räknas till exempel vårdcentraler, myndigheter, affärer, torg och gator. Måldatumet sattes till 31 december 2010 – då ska alla enkelt avhjälpta hinder i Sverige vara borta.

– Att enkelt avhjälpta hinder skrevs in i lagen var något helt nytt inom handikappolitiken, det var epokgörande, säger Karin Månsson, arkitekt och verksamhetsledare för Bygg Klokt som arbetar med tillgänglighet och användbarhet i enlighet med bygglagstiftningen. Lagen finns, nu är det bara att köra, men Sveriges kommuner och landsting är för passiva, fortsätter hon.

Nu närmar sig 2010, kallat tillgänglighetsåret, men ännu är det lång väg kvar till det tillgängliga samhället. Om man upptäcker ett hinder, till exempel en tröskel eller ett trappsteg, kan man anmäla det till stadsbyggnadskontoret. De tittar sedan på hindret och beslutar om det ska åtgärdas. Sedan är det fastighetsägaren som står för kostnaden att fixa det. I bedömningen ställer man priset mot nyttan av att ta bort hindret, och för många fastighetsägare är det en kostnad man gärna hade sluppit.

För att det ska falla inom lagen måste hindret vara så kallat ”enkelt avhjälpt”. Diskussionen har ofta fastnat vid vad som ska räknas dit. Är det enkelt att bygga om en trappa till en ramp? Att göra ledstråk i marken? Hur mycket får det kosta för att fortfarande räknas som enkelt?

Det är stadsbyggnadskontoret som avgör frågan, men bedömningen är inte enkel, enligt Pia Hermansson, som handlägger anmälningar om hinder.

– Bedömningen är fruktansvärt svår. Det finns inga klara instruktioner hur vi skall hantera ärenden. Först nu har utbildning påbörjats.

FRIA tog sig till stadsbyggnadskontoret för att ta reda på vilka ärenden som man beslutat sig för att ingripa i – och därmed för att se vilka hinder som räknades som enkla. Svaret var: inget.

Det har kommit in ungefär 100 anmälningar sedan lagen infördes och FRIA har granskat 28 av dem.

De flesta handlar om att en eller två trappsteg hindrar rullstolsburna från att ta sig in i butiker.

Inte i ett enda svar anser stadsbyggnadskontoret att butiken bör bygga om entrén eller bygga en ramp. Istället anser man i 15 av fallen att det ska sättas upp information om att man kan kontakta personalen för att få hjälp in.

– Enkelt avhjälpta hinder innebär inte att alla nivåskillander ska bort, utan att man ska sätta upp kontrastmarkering och handtag, säger Pia Hermansson.

Andra åtgärder skullle ”försämra antingen säkerheten för allmännheten på trottoaren eller säkerheten i trapporna framförallt för synskadade med till exempel rullator” enligt stadsbyggnadskontoret.

Även Mohsen Nikpour handlägger anmälningar om enkelt avhjälpta hinder i Göteborg. Flera av dem handlar om verksamheter i Linnéstaden och han menar att många hinder där inte kan ses som enkla.

– Ramp in- och utvändigt kräver plats och sådan finns inte eftersom byggnaderna är från början av 1900-talet, säger han. 

– Finns det en-två trappor upp så går det inte att göra något åt. Det jag brukar begära är att man ska sätta upp en ringklocka i anslutning till entrén, så att personalen kan komma och hjälpta till och att man ska ha en flyttbar ramp. Jag kommer inte på någon annan lösning.

– Att husen är gamla innebär inte att det är omöjligt att åtgärda hinder eller att man inte behöver bry sig, säger Karin Månsson.

Om en fastighetsägare inte tar bort hinder kan kommunen besluta om sanktioner, enligt Boverket. Men några förelägganden har inte utdelats i Göteborg. Det har man däremot i Lund, berättar  Jan-Erik Johansson, tillgänglighetsrådgivare i Lund.

Anledningen att Göteborg inte gjort det är enligt Pia Hermansson att måldatumet 31 december 2010 ännu inte har passerat.

– Tills dess kan vi bara uppmana fastighetsägarna att åtgärda de ”enkelt avhjälpta hindren”.

– Det är fel, säger Karin Månsson från Bygg Klokt. Hindren ska avhjälpas nu, det är bara om fastighetsägaren kan visa en plan för att de ska bygga om som man kan vänta, man kan inte bara säga att inget kommer göras förrän 2010.

Av många lyfts Lund fram som ett positivt exempel där man gjort mycket för att göra staden med tillgänglig. Bland annat har kommunen gjort en inspektion av 95 procent av de publika lokalerna för att upptäcka hinder. Något liknande har inte gjorts i Göteborg.

Lunds tillgänglighetsrådgivare Jan-Erik Johansson har även varit med och drivit ett fall om dörröppnare till länsrätten som kommer vinna laga kraft nu i dagarna. Det är det första fallet om enkelt avhjälpta hinder som dömts till anmälarens fördel. Fastighetsägaren ville sätta upp dörrklocka och skylt, men tvingas nu sätta upp öppnare.

Linda Karlsson, ordförande i Unga rörelsehindrade i Göteborg, önskar att Göteborg snart ska bli mer tillgängligt.

– Det är så mycket, det saknas hissar och dörröppnare, man kommer inte in på kaféer, bio eller i affärer. Vi vill också kunna vara spontana, men för att göra något krävs det så mycket planering. Kommer vi komma in i kafét? Om man väl kommer in, hur många får då plats om flera av vännerna sitter i rullstol?

Hon tror att andra inte förstår hur utbredda problemen är eftersom många låter bli att klaga och lider i tysthet.

– Det är för att man kompromissar med sig själv. Om det är en dag när allt går fel, hissen fungerar inte, man kommer inte in på kafét och man får sitta framför första raden på bio, tillslut tänker man då: äh, jag struntar i det. Det finns stora problem i samhället.