Det tidiga nittiotalet var en bister tid för den som var ung på arbetsmarknaden. Men Danny hankar sig fram på svartjobb i byggbranschen. Ett brott, tycker hans far, som med höga socialdemokratiska ideal nu sitter arbetslös för första gången i sitt liv. Danny själv är mer avslappnad inför att arbeta svart. Om det nu inte vore för det där med att folk i hans närhet både lemlästas och dör.

Handlingen i Svart arbete drivs just av konsekvenserna av svart arbete som satts i system. Danny och hans vänner måste få in sina pengar varje månad och de blir snart beroende av de hänsynslösa män som gör grova pengar på att svartjobben har blivit en del av systemet.

Rolf Almström gjorde sin litterära debut med den hyllade novellsamlingen Sånt man säger 1990, men Svart arbete är hans första bok på 13 år. Trots att romanen vilar på ett tydligt socialt patos är den stundtals en slags sorglös skröna, där Dannys berättarröst möter de värsta svarta stunderna med en osvikligt pricksäker ton. Här finns en värme i den göteborgska förortsskildringen, mötena med vinddrivna missbrukare och öden på marginalen. Alla bär på sin trasiga historia. Danny sätter sig inte till doms över någon, samtidigt som han aldrig blir inställsam.

Det talas med jämna mellanrum om huruvida den svenska arbetarlitteraturen fortfarande existerar. En tes är att arbetarlitteraturen finns där, men inte alltid ser ut som den brukat. Utgångspunkten är att man inte ska söka efter ”arbetsplatslitteratur” utan berättelser om de lägst värderade klasserna i samhället, vilken tid vi än befinner oss i. Men faktum är att för den som letar efter moderna arbetarromaner kommer Svart arbete att framstå som en uppenbarelse.

Berättelsen blir dessutom riktigt spännande mot slutet, med inslag av svensk deckare. Jag förstår först inte varför, tycker att det är onödigt. Historien är sedan länge i hamn, läsaren har njutit av bokens språk och persongalleri, av berättarlusten. Men kanske kommer slutknorren ur romanens tillkomst. I ett efterord beskriver nämligen Rolf Almström hur materialet till boken under de tretton åren har bakats om från tv-seriemanus till roman.

Eller så tillhör den förtätade upplösningen bara huvudpersonens egen logik. Han som lojt halkar in i de skeva historierna som döljer sig i det som kallas det verkliga livet. Man kan bara beklaga att vi aldrig fick se den här storyn på tv.