– Man håller djuren fångna och det är ingen tillfällighet vem som betalar för att titta på vem, säger Helena Pedersen som forskar om människa-djurrelationer och pedagogik vid Malmö Högskola och som i dagarna kommit ut med en bok i ämnet, Animals in schools.

Hon menar att djurens fångenskap i parken befäster maktrelationen mellan människa och djur.

– Det finns en historisk parallell här med människor som ansetts ”avvikande” eller ”exotiska” och som visats upp i både djurparker och andra sammanhang.

Det ofta framhållna argumentet att djurparker fyller ett folkbildande syfte, i och med att vi får kontakt med och lär oss om vilda djur som vi annars inte hade fått se, ger hon inte mycket för.

– Nej, där är jag oerhört kritisk. Jag tror att det finns väldigt lite underlag för att utvärdera djurparkernas självpåtagna folkbildningsuppdrag, säger hon och ifrågasätter vad vi egentligen lär oss i djurparkerna.

– Tidigare forskning har visat att besökarna i snitt bara uppehåller sig någon minut vid varje hägn. Från kritisk-pedagogiskt perspektiv så är det främsta budskapet snarare att det är okej att hålla djur i fångenskap för våra egna syften.

Utbildning, forskning och artbevarande är skäl som ofta framhålls som argument för djurparker. Helena Pedersen menar att de argumenten snarare är en efterhandskonstruktion för att legitimera att vi tvingat in djuren i fångenskap.

Och även om många djurparker strävar efter att skapa så naturliga förutsättningar som möjligt för djuren så blir det ändå en konstgjord tillvaro, till exempel varg och björn är vana vid att röra sig över stora områden, påpekar hon. De ordinarie djurparkerna fungerar i stället ofta som en sorts temaparker, där parken strävar efter att få ut mervärde av djuren. Det kan handla om souvenirförsäljning, djurshower, kaféverksamhet och liknande.

– Djuren blir väldigt lätt en handelsvara bland andra. Relationen mellan människor och djur som djurparken säger sig erbjuda blir också en slags handelsvara, säger Helena Pedersen.

Djurparker är ett oerhört intressant fenomen, menar hon. Både när det gäller Skånes djurpark specifikt, och hur de valt att hantera vargflocken som var på väg att rymma och i ett större perspektiv.

– Det händer då och då att vilda djur bryter sig ut. Oavsett om djuren avlivas eller ej brukar det sluta med att rutinerna ses över, snarare än att djurparkerna kritiskt ifrågasätter själva grundidén att hålla djur instängda för beskådan. Så djurparker som fenomen är en märklig institution, att man samlar ihop ett stort antal vilda djur på det här sättet.

I sin avhandling undersöker Helena Pedersen hur relationen djur-människa behandlas i skolundervisningen. Hon har inkluderat gymnasieelever som utbildar sig till djurskötare för att i framtiden arbeta på till exempel djurparker.

– Det är väldigt mycket motstridiga känslor som kommer fram. Många elever reagerar väldigt starkt på fångenskapen som djuren lever under. Samtidigt vill de så gärna komma nära djuren, säger hon.

– Deras egna önskningar att få arbeta nära djuren, trots att det är en påtvingad närvaro, ger ofta upphov till etiska dilemman som både skolan och eleverna måste skapa strategier för att hantera, menar Helena Pedersen.