Vilka feministiska frågor tycker du är viktigast att driva nu?

– Jag tycker nog att lönefrågan är central att ta itu med. Nu har vi haft 30 år med diskussioner om att vi vill ha rättvisa löner och det har vi fortfarande inte. Det skiljer mer än 4 000 kr mellan en genomsnittslön för en man och en kvinna. Och i kronor ökar faktiskt skillnaden. Jag tycker att det är dags att erkänna att arbetsmarknadens parter inte klarar av den här frågan, utan att det är en samhällspolitisk fråga – en strukturell fråga. Kopplad till den är också föräldraförsäkringen och arbetstidsförkortningen. Jag tror att det är dags att ta itu med det här paketet.

På din blogg skriver du att ”en politik för jämställdhet kräver ett regeringsbyte 2010”. Betyder det att du utesluter ett samarbete med något av de borgerliga partierna?

– Ja, vi tar ju ställning i regeringsfrågan och säger väldigt tydligt att vi inte vill se en fortsatt borgerlig allianspolitik. Som oppositionsparti i riksdagen kommer vi att stödja en S/V/MP-regering men vi kommer att vara i opposition. Det är väldigt viktigt att vi får en radikal opposition in i riksdagen nu när det aktuella politiska läget innebär att vi faktiskt har ett framväxande tvåpartisystem. Den opposition, eller vad jag ska kalla det för, som eventuellt kan komma in i riksdagen är ju annars Sverigedemokraterna. Och då är det ju centralt att det finns en opposition som är radikal och har feminism och antidiskriminering som grund och som kan ta debatten med SD och marginalisera deras eventuella politiska påverkan.

I förra valrörelsen hade ju FI inte så mycket pengar, hur ser det ut med finansieringen nu?

– Vi har ännu mindre pengar nu, vi har inga pengar alls. Allt vi gör gör vi med noll-budget. Vi måste ju själva finansiera det vi gör. Det gäller till exempel den valkonferens som vi ska ha där vi ska fastställa valplattform och riksdagslistor. Alla som åker dit måste betala själva. Vi har ingen budget och måste förlita oss på insamlingar. Nu håller vi på att samla in pengar för att kunna beställa valsedlar. Vi har ju medlemsavgiften, men den är låg och frivillig på mellan 30 och 300 kronor – det ska inte vara ekonomin som hindrar någon från att delta.

Hur ser mediesituationen ut, får ni någon uppmärksamhet?

– Den är ju svår eftersom opinionsmätningarna inte redovisar resultat som påverkar maktbalansen i blockpolitiken.

Hur tänker ni vända den trenden?

– Ha ha, vi kan inte göra mer än att arbeta. Det är liksom fotarbete och mun mot mun-metoden och sedan får vi ju försöka arbeta opinionsbildande och kasta oss in i debatter, skriva debattartiklar och delta i debattprogram. Vi får kasta oss in på de arenor som finns.