Stockholms Fria

Bonjour Stockholm, Sagan är i stan

I helgen är det Françoise Sagan-festival i Stockholm. I ett samarbete mellan Dramaten, Cinemateket och SR Radioteatern ägnas samtal, pjäser och filmer åt den mytomspunna författarinnan. Katarina Andersson berättar om en litterär starlet.

I somliga konstnärers fall tenderar personen att överskugga verket, åtminstone i det allmänna medvetandet. Det stämmer delvis in på Françoise Sagan, vars hedonistiska leverne skapade rubriker under hela hennes liv. Men framför allt var det kanske ett verk som överskuggade de andra; Bonjour tristesse, på svenska Ett moln på min himmel, som den då 19-åriga Sagan skrev under några sommarveckor i Paris 1954, som visade sig vara en mycket svåröverträffad triumf. Man kan som bekant bara debutera en gång, och ingen av de många böcker som följde har etsat sig fast på samma sätt i litteraturhistorien, sina kvaliteter till trots.

Slott i Sverige, aktuell på Dramatens lilla scen, skrevs 1960 och är Sagans första pjäs. (Hon reste förvisso mycket, men mig veterligen besökte hon aldrig Sverige.) Huvudpersonerna befinner sig i ett slott, insnöade och avskurna från resten av samhället, vilket tycks smitta av sig på deras allt mer ociviliserade beteende. Det utvecklar sig till ett bisarrt familjedrama med näst intill farsartade inslag.

I Bonjour tristesse övergår dottens, faderns och älskarinnans obekymrade sommartillvaro i en allt obehagligare stämning när en fjärde person vänder upp och ner på begreppen. Men allt är skildrat med samma lätthet i språket, utan ett överflödigt ord, och de mörka underströmmarna förenas med den solvarma sanden i en märklig symbios.

Sagans romaner befolkas av karaktärer som på något sätt upplevs som svala, hur passionerat de än uppträder. Kanske på grund av att de beskrivs relativt skissartat. Men ändå tenderar de att dröja kvar i läsarens medvetande.

Francoise Sagan blev kvintessensen av det intellektuella, kulturella och livsbejakande klimat som var 1950- och 60-talens Paris. Som Frankrikes nya litterära ”starlet” fick hon ekonomisk möjlighet att leva det liv hon drömt om; hon älskade hasardspel, sportbilar, musik och vackra människor. Sällskapslivet försigick i huvudstaden, i Normandie eller St Tropez, som vid tidpunkten var en sömnig fiskeby där Sagan flanerade i avslappnade kreationer, herrskjortor och smala jeans, och blev en modeauktoritet av bara farten.

Hennes roll som stilförebild är också en av festivalens punkter, som annars fokuserar mycket på debutromanen. En premiärlyssning av radioteaterns uppsättning äger rum i morgon, söndag, med efterföljande samtal. Otto Premingers filmatisering från 1957 visas på Cinemateket, liksom porträttfilmen Bonjour Sagan från 2008. En del av kritiken tyckte att den senare hänföll till att stereotypt skildra en framgångsrik och nöjeslysten kvinna som dömd till ensamhet och bankrutt. Nu visas en längre version, som kanske är mer nyanserad?

När man läser Francoise Sagans självbiografiska texter – några regelrätta memoarer ville hon inte ge sig i kast med – och biografier, undrar man ibland hur hon hann med att skriva, eller hur hon lyckades fokusera. Men litteraturen var själva fundamentet i Sagans liv. Att läsa böcker och skriva dem var lika naturligt som att leva.

Källor: F. Sagan – Derrière l´epaule; Marie-Dominique Lelièvre – Sagan à toute allure; livreshebdo.fr; dramaten.se; wikipedia.

Fakta: 

1935 föds Françoise Quoirez i Cajarc, sydvästra Frankrike.

1944 flyttar familjen till Paris. Tio år senare skriver hon Bonjour Tristesse och byter efternamn till Sagan. Vinner samma år det prestigefyllda Prix des Critiques. Under sitt liv publicerar hon ett 40-tal romaner, pjäser, noveller och andra texter.

1957 klarar hon sig med nöd och näppe ur en bilkrasch. Hon lever i relationer med både kvinnor och män och är gift två gånger. Döms för kokaininnehav 1990.

2004 avlider hon i Honfleur, Normandie.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria