Utan att lämna boken ifrån mig betalade jag 45 kronor i kassan och gick till närmsta kafé för att smälta detta oerhörda fynd. Brevet var på sätt och vis inget märkvärdigt, men det hade något som Ivar Los romaner saknade – det autentiska bortom böckernas redigerade och tillrättalagda värld.

Aldrig hade en författare kommit mig så nära. Händelsen kommer tillbaka till mig när jag får Margareta Wersälls Ivar Lo-Johansson och kärleken i händerna.

Hon berättar om hans kvinnorelationer och hans förhållande till kärleken. Visst, det låter inte helt nytt, men hennes material lovar gott. Hon har nämligen en god samling tidigare opublicerade brev till sitt förfogande.

Ivar Lo-Johansson gifte sig aldrig. I skildringarna av honom framhålls det med ett citat ur debutromanen Måna är död att han valde mellan kärleken och äran, där äran står för det kompromisslösa författarskapet. Och nog är det en bild som förtjänar att fördjupas och ställas i perspektiv.

Självklart saknade inte Ivar Lo-Johansson kärleksrelationer. De mer kända hade han med Sara Lidman och Ann Smith, båda författare på egna meriter. Men i den här boken möter vi också en rad andra kvinnor. Det roligaste är att se hur dessa förhållanden finns inskrivna i olika romaner, eller till och med är vissa böckers huvudhandling.

Men här återfinns också en av bokens svagheter. Samtidigt som breven får styrka det biografiska innehållet i böckerna, använder Margareta Wersäll romantexterna för att berätta den biografiska historien.

Det medför tyvärr att man inte riktigt vet vad som springer ur verkligheten och vad som är den där tillrättalagda berättelsen.

Kommer jag närmare Ivar Lo-Johansson så som jag hade hoppats på när jag började läsa? Svaret är tyvärr nej. Margareta Wersäll låter inte breven berätta den här historien, utan hon illustrerar snarare detaljer med hjälp av dem, och dessa brottstycken räcker inte.

Det är fortfarande för mycket av ikonen Ivar Lo som vandrar över sidorna för att han ska låta sig återupptäckas och avtäckas.

Men jag kan ändå inte undgå att inse att jag har fått min bild av Ivar Lo något rubbad. En stor del av hans, så som de flesta människors, energi tycks ha gått åt till att söka kärleksrelationer. Äran får kort och gott maka sig en smula. Det är en nog så viktig sak.