Elkhan, Victoria och dottern Kristina Ganizade kom till Sverige från Azerbajdzjan i maj 2002. De sökte asyl av etniska skäl. Men Migrationsverket sa nej. Sju gånger har Migrationsverket sagt nej.När familjen kom till Sverige var dottern Kristina 14 år. De levde ett vanligt liv medan de väntade på svar. Kristina gick i skolan, Victoria som var sångerska sjöng i kyrkokören, Elkhan jobbade på flyktingförläggningen. Men när de fick beslut om avvisning måste de gömma sig. De bodde i en liten stuga i skogen under ett och ett halvt år. Dottern Kristina hade haft många kompisar på orten där de bodde. Hon mådde mycket dåligt när de gömde sig i skogen.– Hon läste i en artikel i en tidning om en man från Azerbajdzjan som hade fått avslag och återvänt. I artikeln stod det att mannen hade dött. Myndigheterna sa att mannen hade fått en hjärtattack, men många trodde att det inte var en hjärtattack utan att han dödades. Vi gömde tidningen för henne. Vi var rädda för hur hon skulle reagera, säger Elkhan Ganizade.

Dottern Kristina rymde strax efter det. Polisen tog henne. Då var Kristina 18 år. Hon var myndig och inte längre ett barn, och polisen satte henne på ett flyg till Azerbajdzjan.– Gränspolisen i Azerbajdzjan ville först inte ta emot henne. Hon hade inget pass. I Azerbajdzjan får inte barn egna pass förrän de är 16 år och vi hade ju åkt när hon var 14. Gränspolisen frågade: hur ska vi veta att hon är azer? Polisen som åkte med Kristina visade våra papper. Gränspolisen kopierade dem. Nu vet de att vi har sökt asyl här, berättar Elkhan Ganizade.Han visar en utskrift av ett e-postbrev från dottern till en kontaktperson i Sverige. Där berättar dottern vad som hände på flygplatsen. Gränspolisen sa till henne att om hon inte berättade om sina föräldrar så skulle hon hamna på en bordell eller i fängelse. Gränspolisen kallade hennes föräldrar landsförrädare.

Nu bor Kristina Ganizade gömd i Azerbajdzjan. Victoria och Elkhan har bara lite kontakt med henne, oftast via sms.Elkhan och Victoria fortsätter kämpa. Nu hoppas de att få en ny prövning eftersom gränspolisen har deras dokument från Migrationsverket.– Migrationsverket och polisen har gjort så fel. Varför kan de inte erkänna det? Varför vi? Vi levde ett bra liv här i Sverige, vi hade vänner, Kristina gick i skolan och det gick bra för henne. När vi sökte uppehållstillstånd enligt den tillfälliga lagen var det samma person som fattade beslutet alla tre gångerna. Vi bad om att få en annan handläggare, De sa att vi skulle få en annan person, men till sist var det i alla fall samma person, säger Elkhan Ganizade.Han tystnar och forsätter sedan:– Vår dotter. Hela hennes ungdom så här

Enligt Migrationsverket kan Elkhan och Victoria Ganizade inte ansöka om uppehållstillstånd fler gånger. Men Elkhan Ganizade har kontaktat en advokat som ska göra ett nytt försök med anledning av de dokument som finns i Azerbajdzjan. Advokaten har tidigare arbetat med ett fall där en vitrysk medborgare fick permanent uppehållstillstånd i Sverige. Den svenska ambassaden i Moskva avslöjade honom som asylsökande när de frågade de vitryska myndigheterna om mannens papper var äkta.Polisen som följde Kristina till Azerbajdzjan säger till Dagens Nyheter att han inte har lämnat ut några asylutredningar. Han säger att han bara lämnade ut föräldrarnas identitetshandlingar och adresser till Kristinas släktingar. Det gjorde han för att styrka Kristinas identitet, säger han.När Migrationsverket lämnar ärendet till polisen får inte polisen alla papper, bara vissa. Polisen bestämmer själv vilka papper de behöver visa när de avvisar någon.Hans Rosenqvist vid Rikspolisstyrelsen säger att polisen som följer med den avvisade ska veta mycket om ärendet.– Det finns sekretessregler för polisen. Ibland säger lagen att polisen måste bryta sekretessen om det behövs för att de ska kunna avvisa en person. Men om den polis som följde med dottern lämnade över handlingar som berättar att föräldrarna har sökt asyl, har han nog gått över gränsen.Migrationsverket säger att det inte finns någon risk för familjen Ganizade att återvända. Men hur är det i Azerbajdzjan nu? Enligt Elkhan Ganizade kan både han och hustrun hamna i fängelse eller bli dödade. Han menar att landet inte är en demokrati i verkligheten, utan bara officiellt. Så här säger man på Amnesty International:– Vi har riktat stark kritik mot myndigheterna i Azerbajdzjan. Yttrandefriheten är begränsad, det är svårt för journalister att arbeta där. Vi har också hört att polisen använder hårda metoder mot personer som är politiskt engagerade. Vi har att polisen har lagt knark hos politiskt aktiva personer för att kunna fängsla dem. Rättssystemet fungerar dåligt i landet och är korrumperat, säger Elisabeth Löfgren på Amnesty.