Andreas Hedfors har bott i och rapporterat från Kirgizistan i flera omgångar. Här ger han svar på några korta frågor om det aktuella läget.

Vad händer just nu?

Övergångsregeringen försöker stabilisera sin kontroll över landet, stoppa laglöshet, antagligen ta kontroll också över södra delen av landet där gamle auktoritäre ledaren Bakiev kan ha förskansat sig.

Vem verkar ha makten och polisens/militärens lojalitet för tillfället?
Oppositionen – alltså den nya regeringen.

Vad är din bedömning av hur det kommer att gå?
Landet möter oerhörda faror och svårigheter

• Interna stridigheter – samma personer har trots allt misslyckats med en nästan identisk revolution för fem år sen. De är oerfarna och landet är helt opräglat för det de talar om att införa – en demokrati med rättvisa och frihet.
• Grannländernas hårdföra ledare är djupt fientliga mot den nya regeringen om den står för demokrati, eftersom det är det största hotet mot dem själva.

Jag tror ändå att det som hänt är klart positivt, ett folk har kastat av sig en förtryckarregim. Det är närmast unikt, av allt att döma en större bedrift än i Georgien och Ukraina tidigare. Med relativt lite blodspillan.
Nu gäller det att de håller sams och låter visdom och osjälviskhet styra, att de och folket lyckas rensa ut de gamla myndigheterna o sätta in nya chefsgarnityrer, och att de lyckas handskas juridiskt korrekt med den gamla regimen.

Andreas Hedfors har skrivit mer om Kirgizistan på sin blogg:

• Grava varningar från MR-håll (8 april)
• Lyckad revolution i Kirgizistan (7 april)

UPPDATERING: Ledaren för övergångsregeringen, Roza Otunbayeva, finns på Twitter. En del av hennes uppdateringar är på engelska. Hon skriver bland annat att "Bakiev och hans fegisar inte är någon match för det kirgiziska folket".