Olagliga intrång i kärnkraftverk kan ha stora konsekvenser för samhället och bör hanteras därefter. Vilsnekomna arvingar av Mods-kultur och rester av en emotionellt överspänd ”Nej till kärnkraft”-rörelse lever i en innesluten kultur där man tar sig rätt att utföra olagliga handlingar utan att personligen ta några konsekver.

Rån av värdetransporter har betydligt mindre konsekvenser för samhället än miljörörelsens senaste angrepp på Forsmark 2. Vid värderån har polisen befogenheter att använda sjutvapen – men kärnkraftsabotörer behandlas som ”mindre vetande idealister”. En miljöpartist jämställde ingreppen i Forsmark med den tidiga kvinnorättsrörelsens icke-våldsaktiviter

Nu får svenska folket – med hjälp av bland annat miljöministern – intrycket av att det är lätt att sabotera kärnkraftverk.

Som pensionerad Forsmarksanställd vet jag att det är mycket svårt att påverka anläggningsdelar som är vitala för säkerheten. Och – om sabotörer som bedöms som farliga skulle komma in i anläggningen så är jag övertygad om att verkets driftledning kommer att vidta adekvata åtgärder.

Förutom de åtgärder som larmad polis kan vidta, så finns ju en del verkningsfulla driftåtgärder, exempelvis kvävgasfyllning av valda utrymmen – efter varningsmeddelande – eller användning av kabelstegar som kreatursstängsel – utan varningmeddelande.

Naturligtvis finns ett stort antal intränade åtgärder vid intång i anläggningen och sådana instruktioner följdes säker vid intrånget 14 juni – därför vidtogs inga drastiska åtgärder. De tänkbara driftåtgärder som jag angett ovan finns nog inte reglerade i ordinarie instruktioner.