– Den sociala gemenskap man får med sina grannar tycker jag är helt ovärderlig, det finns alltid någon man kan få stöd av. Alltifrån barnpassning till att låna en borrmaskin. Man känner sina grannar och det skapar en jättetrygghet.

Huset har funnits sedan 1987 och byggdes enkom för kollektivboende. Här bor cirka 70 vuxna och 70 barn i totalt 52 lägenheter, de flesta tvårummare. Det gemensamma köket, som är husets hjärta, hyser runt 80 matgäster. Alla som bor i huset deltar i något av matlagen och lagar mat till hela huset cirka en gång i månaden.

– Eftersom man inte behöver handla mat och laga mat varje dag så får man massor av tid över, man behöver inte diska och sopa ris under matbordet utan kan göra annat, engagera sig politiskt exempelvis.

Om de gemensamma måltiderna är husets hjärta så är det också en källa till konflikter. Hur mycket ska maten få kosta, ska ett lågt pris eller ekologiska produkter prioriteras? Sådana diskussioner kommer ofta upp och då gäller det att tillsammans definiera vilken sorts kollektiv man vill ha, säger Kajsa Lindqvist.

– Man måste fundera på hur tillgängligt kollektivet ska vara, ska man nischa sig och säga att här kör vi den här livsstilen, eller ska det vara mer öppet. Vi vill till exempel ha ett kollektiv med högt i tak, där många känner sig hemma och inte bara veganaktivister, säger hon.

Barnens möjlighet att knyta egna kontakter med vuxna och barn utanför den egna familjen är en annan stor fördel med kollektivet, menar hon.

– Jag har tre barn, åtta, fyra och ett år. När jag ser hur de knyter egna kontakter med både vuxna och barn i det här huset så blir jag helt lycklig. Jag tänker på min egen uppväxt i radhusområde där jag hade min mamma och pappa. Men min fyraårings bästa kompis är Hiamal, 39 år. Min son går hem till honom en stund varje eftermiddag och sätter sig vid hans köksbord och snackar om till exempel legobyggen och bläddrar i legokataloger.