– Det är ett väldigt bra sätt att kunna påverka människors levnadssituation på. Det finns ingen skuldmentalitet inblandad utan det är hjälp till självhjälp, säger Vivi Stålhane som är drivande bakom Kakbank Eriksberg som har sin första träff i början av september.

Under kakbanksträffarna bestämmer deltagarna ett eller flera projekt som de ska låna ut pengar till. Pengarna distribueras genom organisationen Kiva, som lånar ut pengar genom mikrofinansieringsinstitut.

Mikrolån handlar om att ge fattiga människor i utvecklingsländer en möjlighet att köpa exempelvis en ko eller någon ny maskin för att kunna skapa en egen inkomst. Dock är det ofta höga räntor som används för att täcka kostnaderna för lånen och inflation. Men kakbankerna får ingen del av räntan, i bästa fall får de tillbaka pengarna som då antingen lånas ut igen eller ges som gåva till någon välgörenhetsorganisation.

Peter Kelly startade den första kakbanken i Göteborg, och han tycker att det är värt att hålla koll på hur mycket ränta instituten tar ut.

– Det är en sådan sak man får vara vaksam över, en del av de här projekten är drivna av biståndsorganisationer, men andra är mer företag.

Det finns även andra problem med mikrokrediter tycker han, även fast de gör mycket nytta. Bland annat att det alltid ges för att främja näringsverksamhet, vilket gör att det inte bidrar till exempelvis äldreomsorg och bibliotek som inte ger avkastning. Och han tycker inte att det är ett alternativ till bistånd.

– Mikrokreditlån hjälper aldrig akut. Många frågar om det här är bättre än bistånd men det är det inte. Det är ett komplement till bistånd, säger Peter Kelly.

Peter Kelly startade sin kakbank år 2007 och då var det tio personer i hans lägenhet. Sedan dess har konceptet växt och spridit sig runt om i landet. Nu finns ett organiserat nätverk med 18 banker som sträcker sig från Lund i söder till Umeå i norr. 2009 belönades Peter Kelly med Individuell Människohjälps pris på 50 000 kronor, men det var aldrig någon plan att konceptet skulle växa.

I Uppsala finns en kakbank sedan tidigare, men Vivi Stålhane lämnade den då träffarna kolliderade med hennes studier.

– Det som är bra med kakbanker är även att det är mysigt och personligt. Därför är det bra att det finns två i Uppsala för att hålla dem små, annars kan det bli för stort.

Än så länge är de fyra stycken som är involverade i Kakbank Eriksberg, men genom affischering och mejlinglistor hoppas hon att de ska kunna växa säga större. Kakorna som bjuds på under träffarna kommer att variera, och det kommer att finnas glutenfria och veganska alternativ.

– Min favorit är ambrosiakaka, en sockerkaka med citronglasyr och syltade apelsinskal, så den kommer jag alltid att baka, säger Vivi Stålhane.