- Det är det mentala allting handlar om. Du måste kunna förlora bra. Du måste klara hålla uppe psyket. De flesta världsspelarna går mentala kurser, de lär sig meditera.
Lasse Gustafsson lägger upp sina dartpilar på bordet. Längs med 'flyern', fjädrarna längst ut, är hans smeknamn, Lasse Puh, inskrivet. Han försöker förklara varför dart är en sådan utmaning, varför han lägger minst två helkvällar i veckan på att kasta pil mot en tavla. I kväll är en sådan kväll: Lasses klubb, Joker, anordnar cup på Kråkans krog i Mölndal. Runt borden surrar ett trettiotal spelare.
- Jag kallar det en sport, inte en idrott. För mig personligen är ordet idrott en fysisk ansträngning som inte finns i dart. Men du måste fortfarande ha en viss grundkondition. Under en stor lagtävling kan du tävla tolv timmar i sträck. Det är ansträngande.
Det går bra just nu för Joker. Laget leder Göteborgsserien, och har nyss gått upp i riksserien. Många av spelarna är även framgångsrika individuellt. Västsverige är överlag ett framgångsrikt dartdistrikt, men ligger fortfarande efter Stockholm, som är sportens centrum.
- Det som framför allt saknas nu är återväxten. För bara ett par år sedan hade vi ingen juniorverksamhet alls i Göteborg. Men nu kommer det mer och mer. Båda mina döttrar spelar. Och vi försöker arrangera någonting till sportlovet.
Som de flesta andra dartspelare drömmer Lasse om att gå med i Riksidrottsförbundet. Inte bara för att det en gång för alla legitimera darten som idrott, utan för den ekonomiska delen.
- Ett medlemskap där skulle betyda så oerhört mycket rent ekonomiskt. Det blir lättare att få lokaler, anordna kursverksamhet, att åka på resor. Just nu finansierar vi det mesta ur egen ficka, säger Lasse och tar en klunk öl.
Ölen, ja. Däri ligger problemet. Pubkulturen är både dartens charm och dess förbannelse. Å ena sidan finns det en otvungen lockelse i att även de bästa spelarna i mångt och mycket fortfarande är gamla pubkompisar som gärna tar sig en öl medan de kastar.
Å andra sidan har det förstört mycket för sporten. På Västsvenska Dartdistriktets hemsida har man sett sig tvungen att lägga ut ett meddelande om att grov fylla inte är förenligt med dartens idé. På nittiotalet var det vanligt att spelares alkoholnivå kontrollerades under större tävlingar.
Svenska dartförbundet har ansökt nio gånger om ett medlemskap i Riksidrottsförbundet. Nio gånger har man nekats på grund av alkoholfrågan. Senaste gången, 2001, rekommenderade Riksidrottsförbundets styrelse att medlemskapet beviljas. Men förbunden röstade ändå ner nej. Då gick luften ur. Nu har man ett nytt mål.
- OS 2012 går i London. Britterna älskar dart, och dart ska vara uppvisningssport där. Då ska vi söka igen.
På Kråkan är man noga med att poängtera att drickandet inte automatiskt går hand i hand med darten. De flesta seriösa spelarna håller sig nyktra under tävling. Lasse säger själv att öl inte gör någon till en bättre dartspelare.
Men samtidigt är det sociala viktigt, och där är öldrickandet en stor del. De flesta har ett glas i handen - trots allt är det bara en vänskaplig cupmatch, inget seriespel. Stämningen är hög. Skämten och tråkningarna flyger genom luften. Men väl ute på banan är det tyst. Under tävling är det strikt förbjudet att tilltala medspelaren. Eftersom så mycket handlar om det mentala spelet gillar spelarna att psyka varandra på andra sätt. Som Sören Krång, en lång norrlänning som är lagledare för Jokers andralag.
- Jag brukar kasta mot bullseye i jämna matcher. Det är en ren psykning, man ska ju inte kasta där egentligen. Då brukar folk bli fundersamma. Det är bara en kille här inne jag inte gör det mot, och det är han där borta.
Sören skrattar.
- För ställer jag mig och kastar bullseye mot honom, då vinner han.
Han där borta är Allan Norris, en skäggig engelsman som är toppnamnet på västsvenska dartförbundets individuella rankinglista. Det finns många bra spelare här i kväll, men Lasse Gustafsson säger 'är Allan med, går han till final.'
- Min farfar spelade, min farsa spelade. Jag började när jag var nio. Fast första darttavlan jag hade tog farsan bort. Han har bara ett öga på grund av en sån här, säger Allan Norris själv och viftar med sina pilar. Han gillar svensk dartsport, och tycker att fenomenet med organiserade dartklubbar är helt fascinerande - 'hemma i England gick vi bara ner på puben och kastade med polarna.'
Den högst rankade dartspelaren i västSverige kikar hastigt på spelschemat. Han har gott om tid innan nästa match.
- Time for more beer, säger han glatt och vandrar iväg mot baren.