Könad sprit är det frapperande namnet på Vin- och sprithistoriska museets nya utställning om kvinnors och mäns dryckesvanor.

– Ett ganska oskyldigt ämne men samtidigt lite provocerande. Jag tror att det kan bli en aha-upplevelse för besökarna, säger museets sakkunniga Nadja Karlsson, som också är dryckesskribent. En kvinna som intresserar sig för whisky gör en klassresa uppåt, medan en straight man får ta mod till sig för att ’komma ut’ som vitvinsdrickare. När det kommer till vad vi dricker sitter de traditionella värderingarna ofta djupt rotade.

– När man pratar om riktigt manliga drycker så ska det vara en superrökig whisky eller IPA, India pale ale, och så sitter man där och säger att, oj, det här var beskt! Och för kvinnor, då är det oftare söta drycker, paraplydrinkar, rosé, champagne, säger Nadja Karlsson, som tillsammans med producenten Maria Asplund har tagit fram utställningen.

Besökaren kan testa sina egna fördomar genom att utifrån fotografier gissa vad ett antal stockholmare dricker, eller fundera över vad glasets utformning säger om dess innehåll. Vidare får filmer, tv-serier och foton illustrera hur samhället sett på mäns och kvinnors dryckesvanor.

– Vi har tittat på vilka som har druckit i Sverige, vad och under vilka omständigheter, säger Nadja Karlsson. Vi har valt ganska modern historia, från 1700-talet, och det här med manlighet och sprit är något som går igen. I bondesamhället var det kvinnans lott att destillera och göra öl, då dricker även kvinnan mycket, men i och med industrialiseringen skapas ideal som den nyktra kvinnan och modern, som nästan har ansvar för mannen. Att smutta på en likör var något hon på sin höjd kunde göra med äran i behåll.

Under motbokstiden var drickandet strikt reglerat och bara var tionde motbok tillhörde en kvinna. När den avskaffades 1955 steg konsumtionen snabbt och Systembolaget försökte genom Operation Vin att få folk att övergå till att dricka ”vanligt” vin istället för brännvin, ett mindre alkoholstint och mer världsvant alternativ.

– De här traditionella mansdryckerna trillar då ner lite, vi pratar om pilsnergubbar, pilsnerfilm, det blir lite dålig klang. Vi skulle bli mer civiliserade, och det uppnåddes någon gång på 80-talet när vi dricker mer vin än sprit. Då dricker vi också ganska jämlikt så att säga.

Nadja Karlsson började leva öppet som transperson för fem år sedan och hon menar att hbt-världen bryter könade dryckesnormer på ett intressant sätt.

– Man har redan brutit mot normen en gång och straffas därför inte lika hårt om man bryter mot flera. Sedan har hbt-världen sina egna normer som man kanske anammar, men då har man i alla fall valt det själv. Men det traditionella och nya kan ändå samsas på ett enklare sätt.

Utställningens mål är att vara lustfylld och samtidigt ha en allvarlig underton, men man har valt bort missbruksperspektivet.

– Museet har tagit upp ämnet alkoholism tidigare, vi har varit tvungna att begränsa oss. Själva berusningen är inget vi behandlar förutom historiskt, att det är reserverat för mannen.

Allvaret kommer istället fram i diskussionen om det offentliga rummet.

– Rent statistiskt är det unga män som löper störst risk att bli nedslagna, särskilt när de är fulla. Men många föräldrar är oroliga, framför allt för sina döttrar, ”du kanske inte ska dricka så mycket”.

Och till exempel på tunnelbanan efter ett fotbollsderby händer det ofta att män i grupp tar oönskat mycket plats i det offentliga rummet, på ett sätt de inte skulle ha gjort utan alkoholpåverkan.

Nadja Karlsson tror att Könad sprit kan få folk att börja reflektera över sina dryckesval och kanske börja ifrågasätta de rådande normerna, men man vill inte skriva någon på näsan.

– Om man går härifrån och diskuterar vem som har rätt att dricka i det offentliga rummet så tycker vi det är jättebra. Och att man dricker det som man tycker är gott och inte det som man får för sig att man ska dricka.

Utställningen pågår till och med 10 april 2011.