Jag instämmer i att den etablerade politiken i såväl migrations- som integrationsfrågor är medskyldig till och i många fall direkt ansvarig för en ökande främlingsfientlighet. Denna politik, med de exempel P A Hansson nämner, är inte en misslyckad integrationspolitik. Det är en aktiv segregationspolitik. Att människor bara för att de inte är födda innanför rikets gränser eller ännu blivit godkända som ”svenska”, behandlas som ett problem, nekas möjlighet att arbeta, köra bil, bo, röra sig fritt – nekas sitt liv, leder till att de tappar sin initiativförmåga och sluter sig mot omvärlden (inte bara mot ”det svenska samhället”). Jag har mycket svårt att acceptera att de här personerna skulle vara ”bortskämda”. I beskrivningen ”oanpassade individer” som ”genom bristen på försvenskning tillåts göra bort sig inför svensken, som i sin tur tar avstånd från invandrare” ansluter hen sig till denna samma etablerade rasism.

P A Hansson utgår ifrån att det finns något ”svenskt” som externa element måste passas in i, och hävdar vidare att problemet ligger hos ”invandraren” och att detta problem dessutom ska lösas genom aktiv statlig ”försvenskning”. Jag ifrågasätter starkt att jag skulle ha något mer gemensamt med andra ”infödda svenskar” än just det – att vi fötts inom det som av gamla, men ständigt förnyade, politiska och ekonomiska maktintressen kallas Sverige.

P A Hansson ansluter sig också till den tradition av omänskliggörande av ”de andra” som stater mer och mer praktiserar genom att kriminalisera och psykiskt, socialt och ekonomiskt bryta ner migranter. Så uppfostrar de oss i tänkandet att invandrare är en börda och att allt utom-”svenskt” bör vi vara misstänksamma mot. Sveriges och EU:s gränspolitik är det som i grunden fostrar och möjliggör illusionskontruktioner som ”islamiseringen av Europa”, ”invandraren som måste anpassas” och så vidare.

Hen går även i den liberal-rasistiska diskursens ledband: den som hävdar att det ligger ett lock på debatten om ”problem som kan kopplas till invandring” – jag tycker inte att jag läser om annat än om de problem som finns i ”invandrartäta områden” – och som också driver teser om ”hårdare tag” för att ”invandrare” ska bli svenskar snabbare.

Slutligen: jag tycker inte att det är särskilt kontroversiellt att påstå att de som röstade på Sverigedemokraterna är antingen ”nynazister, rasister, högervågare” eller ”islamofober”. Möjligen är det med tillägget: eller totalt saknar kapacitet att avläsa mönster och strukturer i sin omgivning. En ska vara duktigt världsfrånvänd för att inte ha insett vilken politik som SD står för. Jag vill därmed inte, som P A Hansson verkar vilja, frånskriva SD ansvaret för samhällets strukturella, utbredda och ökande rasism. De är både ett symptom på, och en del av den.

Gränser, inte migration, skapar rasism.