Serier

Mycket är sig likt i det nya seriealbumet med Klas Katt. Här återfinns allt det vi lärt oss tycka om. Berättelserna rör sig över de mörka rutorna, där figurerna strävar fram med en sorts aura av ljus runt sig. Många situationer är sig lika. Någon gång lyckas Klas Katt eller vännen Olle Ångest hitta en stunds glädje. Men efter glädjen återkommer ofrånkomligt tristessen.

Förändringen ligger möjligen i att Klas Katts värld blir något mer introvert. En gång i tiden gick han ut och träffade en massa idioter på stan eller krogen.

Det var en deprimerande bild av omgivningens medmänniskor med en satirisk udd riktad mot dumheten i samhället. I Klas Katt i vilda västern återfinner vi ett lugnare tempo och färre karaktärer.

I albumets längsta episod sitter Klas Katt och läser boken Konsten att undvika arbete när en gris plötsligt knackar på dörren. Han har kommit för att meddela att Klas ska vräkas. Han har inte betalat hyran och regler är regler. Till slut räddas situationen av Olle Ångest som dyker upp och betalar i sista stund.

Grisen visar sig vara mänsklig innan han fortsätter för att verkställa nästa vräkning. Men Klas Katt lyckas inte tacka sin vän, han förmår inte ens ta en gemensam kopp kaffe.

Just de här sköra relationerna, med personer som vill mötas men inte riktigt kan eller vågar, är bärande i Gunnar Lundkvists serier. Det är små stunder i vardagen fyllda av hopp, hopplöshet, glädje och sorg. Hans figurer söker ofta tröst. Samtidigt har de, precis som i episoden ovan, märkbart svårt att ta emot omtanke och hjälp från andra, även sina vänner. Det berör.

Ändå undrar jag ibland varför jag ska läsa ännu en samling med Klas Katt. Jag drabbas av känslan att de här berättelserna inte låter mig komma honom närmare.

Jag lär liksom inte känna honom bättre än jag redan gör. Klas Katt i vilda västern lämnar mig därför med den där naggande längtan efter mer.

Jag skulle så gärna vilja se en oväntad sida, eller en händelse som jag inte vet hur Klas Katt kommer att hantera.